Theresias resa

Här och nu….

2009-01-11T22:09:00.004+01:00

Här och nu….

….sitter jag i vardagsrummet med Sara, dricker rött vin och försöker njuta av lugnet.

Men det vill sig inte riktigt för;

….där och nu…

….dör fler och fler civila av de ihärdigt fallande bomberna i Gaza (samtidigt som de svenska politikerna tycker att det är OK att fortsätta vapenhandeln med Israel).

….där och nu…

….våldtas en kongolesisk kvinna av tolv gerillasoldater på en bädd av kvarlevorna av sin lemlästade make tills hon svimmar av smärta (samtidigt som vi handlar billigare och billigare IT-prylar innehållande de värdefulla mineralerna som finansierar gerillagruppernas verksamhet).

….där och nu….

…har Dalai Lama börjat tappa tron på en konstruktiv dialog med Kina ang utvecklingen i Tibet efter att den åttonde samtalsrundan havererat (och i den svenska debatten i frågan är det tystare än i graven).

Tillbakablick till Indien

2009-01-04T20:36:00.005+01:00

Möt Veerapandiammal, en 19-årig tjej från den indiska landsbygden. En tjej som med sin personlighet och sin berättelse rörde mitt hjärta.

Tid för lite etik och eftertänksamhet

2008-12-28T17:58:00.004+01:00

Oj, oj, jag är inte den som brukar julstressa, men i år är det ovanligt hektiskt. Efter en nyligen avslutad föreläsningsturné varvar jag nu julsamvaro med familjen i Bollnäs med avslut på alla fronter i Härnöand och planering av flytt till Eskilstuna.

Blogga är det svårt att hinna med så jag snyltar lite på en annan Rättvis Handels-aktivist och överlämnar denna smällkaramell till er som vill läsa lite om etik så här i mellandagarna. Nu när själva juldagarna är till ända och lugnet förhoppningsvis börjar infinna sig finns det kanske lite utrymme för eftertänksamhet och etiska funderingar. Låt mig presentera: Charlie Aronssons årskrönika.
Läs och begrunda!

Appropå uppdrag granskning...

2008-12-05T09:25:00.005+01:00

I onsdagens Uppdrag Granskning skildras förhållandena i teindustrin med exempel från Sri Lanka, Indien och Kenya. ”Modernt slavarbete” kallar en intervjuperson det för och jag är böjd att hålla med. Förhållandena i teindustin, liksom inom många andra sektorer i utvecklingsländerna är omänskliga och ovärdiga. Barnarbete, farlig arbetsmiljö, långa arbetsdagar och osäkra villkor är några aspekter som lyfts fram i den konventionella teindustrin.

Även Rättvisemärkt te granskas i filmen. Även här lyfts allvarliga brister fram. Långa arbetsdagar och ett fysiskt hårt arbete samt att en del arbetare inte känner till att plantagen är Rättvisemärkt.

Visst är det så att det förekommer brister i systemet med Rättvisemärkt. Världen är väldigt sällan bara svart eller bara vit...

...MEN vi får inte glömma hur alternativet såg ut, På de konventionella plantagen förekom barnarbete, såväl som användning av bekämpningsmedel utan skyddsutrustning. Där skilde sig de konventionella plantagen från de som certifierats av Rättvisemärkt. Rättvisemärkt har svarat på kritiken som framförs i dokumentären på sin hemsida www.rattvisemarkt.se läs gärna detta. Det finns, som jag uppfattar det, en stor förståelse inom Rättvisemärkt för att förbättringar måste genomföras och de flesta av de problem som lyftes i filmen var kända av FLO (internationella Rättvisemärkt) och åtgärder pågår.

Det som inte framkommer i programmet (eftersom Uppdrag Granskning såklart måste ha en skarp vinkling för att skapa intresse) är de positiva exempel som finns och situationer när Rättvisemärkt gör stor skillnad. Sådana exempel finns del otaliga av. För att nämna ett exempel så kan jag själv berätta om mina erfarenheter från en studieresa till Sydafrika 2005 där vi besökte citrusplantage som var certifierade av Rättvisemärkt och konventionella plantage (ja, jag finansierade resan själv så den bekostades inte av "administrativa kostnader" genom Rättvisemärkt).

I Sydafrika är ett av kriterierna för att en plantage ska bli Rättvisemärkt att minst 25% ska ägas av arbetarna. I praktiken är detta ett sätt att omfördela mark och resurser från den "vita eliten" som efter apartheids fall ägde den mesta marken i Sydafrika till plantagearbetarna som är svarta eller färgade. En av de plantager som vi besökte ägdes till 75% av arbetarna och den f.d ägaren hade som mål att inom 5 år ha sålt hela farmen till arbetarna. För premien hade de bland annat köpt in datorer för utbildning av arbetarna samt utvecklat ett koncept för Fair Trade in Tourism för att fler arbetare skulle kunna få fasta anställningar året om (citrusindustrin är säsongsbetonad). Arbetarna som vi intervjuade var väldigt stolta över att de nu själva ägde och drev stora delar av plantagen. En tydlig skillnad mellan denna plantage och de konventionella var den känsla av inflytande som arbetarna på den certifierade plantagen lyfte fram. På de konventionella plantagerna klagades det mycket på att de inte kunde påverka sin situation. Så visst kan Rättvisemärkt göra skillnad! (Sedan ska jag inte sticka under stol med att vi också såg saker som vi upplevde som problematiska även när vi besökte de plantager som var certifierade, men skillnaden var tillräckligt stor för att motivera mig att fortsätta handla Rättvisemärkt).

Även om jag personligen är positivt inställd till Rättvisemärkt och Rättvis Handel i övrigt så är jag glad att granskningar i stil med den som Uppdrag Granskning nu har gjort lyfts fram och diskuteras. Kritik - om den är konstruktiv - leder förhoppningsvis till utveckling :).

Dokumentären har satt fart på debatten i blogg-Sverige och skribenterna både risar och rosar Rättvisemärkt. "Spiken" och "lisad" tillhör de som lyfte fram kritik på sina bloggar i samband med sändningen. De båda sätter fingret på ett av Rättvisemärkts (och bistånds-, solidaritets-, och humanitära organisationers) dilemman - ett riktigt "Moment 22".

Spiken formulerar det så här:

"Mycket, för mycket, av pengarna går till administration och kommer aldrig till de som verkligen behöver hjälpen."

Konsumenten (eller bidragsgivaren) vill ha garantier för att pengarna hamnar på rätt ställe, men utan att medel ska läggas på administration och kontroll....en inte helt enkel ekvation att få ihop. Med för lite kvalitetssäkring och administration ökar istället risken för att pengarna förskingras eller går till korruption vilken jag anser vara betydligt värre...

Avslutningsvis vill jag uppmana er alla att fortsätta diskutera och tänka kritiskt det leder förhoppningsvis till förbättring och utveckling!

Mer om detta:

Rättvisemärks svar på kritiken

Se uppdrag granskning

Diskutera programmet

Bloggar:

lisad

Spiken

Leva livet

Här och nu. Då och sen.

A piece of me & my life as it happens.

Världsaidsdagen

2008-12-02T09:24:00.003+01:00

Igår var det världsaidsdagen vilket uppmärksammades på flera håll i landet.

Afrikagrupperna publicerade en tänkvärd debattartikel i Tidningen Ångermanland - läs och diskutera här.

Den 29 november ordnade Röda Korsets Ungdomsförbund en konsert i Stockholm för att bryta tystnaden kring den ökade smittospridningen. Läs mer och lyssna på klipp från konserten här. På sidan kan du också köpa musik mm för att stödja Röda Korsets arbete mot Aids.

Red Ribbon är den internationella symbolen för kampen mot Hiv/Aids.

Reklampaus

2008-12-01T16:40:00.002+01:00

Kolla in min vän och samarbetspartner Catja Kaloudis företag Fair4Us . Inspirerade föreläsningar och utbildningar!

Världsförbättrare på utbildning i Vrigstad

2008-12-01T15:36:00.005+01:00

Engagemang, kunskapsutbyte, diskussioner och trevlig samvaro blev det när 24 IM:are träffades på IM-hemmet i Vrigstad för att vända och vrida på Rättvis Handel och fundera king IM:s arbete med frågan.

Varje gång jag sitter i ett rum fullt med engagerade människor som väljer att lägga sin lediga tid på att lära sig mer om Rättvis Handel/solidaritet/utvecklingsfrågor eller liknande blir jag övertygad om att vi kan påverka världsutvecklingen och skapa en värld där mänskliga rättigheter respekteras. Tänk att så många är så engagerade och motiverade - häftigt!

Några av de engagerade deltagarna på Rättvis Handels-helgen i Vrigstad.

Föreläsning och engagemang i Växjö

2008-11-20T22:27:00.005+01:00

"Ja se, det är så inspirerade för oss äldre att träffa unga engagerade människor" sa en av IM:s volontärer som lyssnade på min föreläsning i Växjö tidigare ikväll. Jag kunde ju inte låta bli att svara "och det är lika inspirerade för oss lite yngre att träffa äldre eldsjälar". För det är det verkligen! Istället för den bitterhet och uppgivenhet som jag ibland upplever att jag möter i samhället finns i dessa IM-grupper ett engagemang som består och växer sig starkare.

Jag är som bekant ute på föreläsningsturné för att dela med mig av mina erfarenheter och upplevelser från Indien, men vid varje föreläsning så är det jag som får lära mig massor med intressanta saker; om IM:s historia, om personerna jag träffar, om lokalt engagemang - om stötestenar och framgångssagor. Oj, vad roligt jag har!

Ikväll var det som sagt ett 20-tal damer (ja, för det är mest damer, kvinnor och flickor som är aktiva i ideella organisationer....) från Växjö med omnejd som utgjorde publiken och jag fick se en uppvisning effektiv insamling i samband med min föreläsning. Receptet löd; sälj fika, sälj lotter (och ja ni vet - skänk gärna ditt pris till nästa lotteri), sälj IM-varor och lokalt hantverk, när det är färdigfikat - sälj överblivet fika en gång till. All behållning gick oavkortat till IM. Mycket imponerade!

Hoppas ni hade trevligt och lärde er något av min föreläsning - jag lärde mig massor av er!

Har de humor?

2008-11-16T21:41:00.005+01:00

Appropå de pågående förhandlingarna mellan EU och Afrika (AVS-änderna för att vara mer specifik) om de sk EPA-avtalen (Economic Partnership Agreements) kan jag inte låta bli att undra vilka humoristiska snillen som namngett avtalen. För sannerligen....EPA-avtalen är ju per definition riktigt riktigt EPA*. Kunde inte ha fått till det bättre själv :)

* EPA = vardagligt uttryck för något av dålig kvalitet (inspirerat av varuhuskedjan, vars affärsidé var att sälja billiga varor med låg kvalitet)

Läs mer om EPA-avtalen på Forum Syds hemsida.

Tåget rullar vidare....

2008-11-06T20:02:00.002+01:00

....fast nu på svensk mark. Dags för föreläsning i Malmö den 12:e november.

The Story of Stuff

2008-10-27T15:04:00.002+01:00

Jag låter filmen tala för sig själv:

Ett minesvärt möte...

2008-10-20T18:49:00.003+02:00

Hon sitter mitt emot mig. Ser mig i ögonen och gestikulerar intensivt med händerna medan hon pratar. Jag nickar bekräftande. Så tystnar hon – ler sitt nästan tandlösa leende och ögonen glittrar skämtsamt. ”När du är klar med intervjun ska jag sjunga en sång för dig och du ska filma med kameran” översätter tolken. Först nu förstår jag det som jag nyss suttit och nickat jakande till.
Vårt samtal fortsätter i samma stil. Vi pratar båda med händer, fötter, gester och ögon. Det är nästan så att vi glömmer att den andra inte förstår.

Läs resten av min artikel om Lali i IM:s tidning Medmänsklighet.

....och ja, när ni ändå är i farten kan ni ju läsa resten av tidningen också - tema Rättvis Handel :)

Rättvis Handelsforum

2008-10-15T13:33:00.002+02:00

Årets "get-together" för Rättvis Handelintresserade äger i år rum i Göteborg. Besök Rättvis Handelforum 17-18 oktober för värmande inspiration i höstkylan!

En sista hälsning inför avresan mot Nepal

2008-09-18T07:42:00.003+02:00

Att promenera ”Rajpur-runt” är en populär start på dagen bland innevånarna här i min tillfälliga hemort – mig inkluderat. Dessa promenader ger mig dock en lätt surrealistisk känsla och får mig nästan att tro att jag befinner mig i sagans värld – i Alices underland eller landet Oz. Varje morgon träffar jag på personer som beter sig på ett sätt som hemma i Sverige skulle få mig att nypa mig själv i armen för att vakna upp ur drömmen.

I morse till exempel – först mötte jag den äldre gentlemannen med vattenkammat hår, alltid klädd i vita shorts och vit pikétröja som klappar händerna med stora yviga rörelser medan han promenerar (som i ”när älgarna klappar takten så klappar de så hääär” – ni kanske kan sången). Sedan gick jag förbi en annan för mig välbekant figur – mannen som står vänd mot skogen med händerna i en båge (som Y:et i YMCA-rörelserna) och skrattar högt ”wah, ha, ha, ha, ha, ha – wha, ha, ha, ha, ha” det är inte ett glädjefyllt skratt utan ett konstlat och mina öron ekar det nästan spöklikt om jag inte visste varför han beter sig som han gör skulle jag kanske bli rädd… Ja, och efter det – mannen med låååångt vitt skägg, vita kläder och orange turban som sitter på betongräcket vid templet i meditationsställning och brummar som en trasig elledning ”emmmmmm, emmmmmm, emmmmmm”. Jag vandrar vidare och kommer snart förbi en annan person som kräks, inte för att han är sjuk, utan av vana – för att rena kroppen. Vad är det som pågår? Inget särskilt konstigt eller ovanligt alls - utan gammal hederlig yoga och meditation. Själv har jag också börjat praktisera dessa båda ädla traditioner – dock utan att kräkas - solhälsningen och några minuters meditation är för mig en skön uppladdning inför arbetsdagen och en vana jag hoppas ta med mig hem från Indien.

Så över till en kort rapport om vad som händer på Rättvis Handels-området. Den senaste veckan har jag spenderat några dagar tillsammans med Karin Kock – IM:s designer på plats här i Indien. Det har varit oerhört intressant att träffa henne och att höra mer om hur hon arbetar och vilka utmaningar hon ser inom Rättvis Handel. Hon är den som skall ro iland det svåra uppdraget med att kombinera producenternas unika hantverkstraditioner och kunskaper med modern design och omtanke om människa och miljö. Ingen enkel ekvation – men hon gör ett bra jobb och har utvecklat många nya spännande produkter och introducerat nya effektiviserande arbetsmetoder.

I morgon åker vi vidare mot Nepal för att bland annat besöka Nepal Leprosy Trust (kolla in hemsidan - vilket naturskönt läge!). Det ska bli oerhört spännande för i Nepal är Rättvis Handel, enligt vad jag har hört, på stark frammarsch.

”Välkommen till Paradiset”

2008-09-09T13:03:00.003+02:00

– ny bok om turismens baksidor

Turism har blivit en global massindustri och vi söker oss allt längre bort
- närmare vår ultimata bild av det orörda paradiset. Men drömmen
inkluderar sällan dem som bor i paradiset, dem vars land vi tänker besöka.
Turismens baksida skidras i en ny bok av författaren Jennie Dielemans med
titeln "Välkommen till Paradiset".
I ”Välkommen till Paradiset” följer Jennie Dielemans de moderna
turistströmmarna – från massturismens födelse på Gran Canaria till
dagens chartersuccé Thailand. Läs mer om boken och projektet Schyst Resande
som Fair Trade Center är aktivt i på www.fairtradecenter.se

(saxat ur Fair Trade Centers nyhetsbrev)

Kolla också in hemsidan Schyst Resande!

(Inom parentes vill jag bara tillägga att rättstavningsprogrammet i Word tillåter dessa stavningar av ordet "schyst" i betydelsen "reko": schyst, schysst, juste, just och sjyst.)

Inspiration!

2008-09-09T07:43:00.003+02:00

Ibland känns det som att arbetet med motverka fattigdom och promota Fair Trade går på tok för sakta - nästan som på tomgång (särskilt när man, som jag just nu, dagligen möter människor som lever i obeskrivlig fattigdom).

Därför blev jag så glad när jag surfade in på Rättvisemärkts hemsida idag och hittade följande fantastiska fakta - det händer faktiskt en hel del där ute i världen och alla vi som arbetar för en rättvisare värld har anledning att känna oss stolta och fortsätta vårt enträgna arbete, för tillsammans gör vi skillnad!

Och glöm inte - man kan rädda världen i de mest oväntade sammanhang - och ha roligt när man gör det. Vad sägs om följande exempel från ovan nämnda sida?

"Raise a glass - Britterna dricker mer Rättvisemärkt alkohol än någonsin. Mer än 100 Rättvisemärkt-viner finns nu tillgängliga på den brittiska marknaden, precis som ett flertal ölsorter. Dessutom kan de som går i kyrkan få Rättvisemärkt nattvardsvin!"

Värt att skåla för!

Ny vanor...

2008-09-08T05:57:00.004+02:00

... klockan 04.45 varje morgon ringer klockan. Jag vaknar pigg och utvilad och behöver inte ens gnugga sömnen ur ögonen (Snooze-knappens glansdagar är förbi). Det är dags för morgonpromenad och yoga tillsammans med Kalsang - husmor på Shanti Niwas. Det är en underbar start på dagen att sitta och titta upp mot bergen och göra andningsövningar när dagen gryr.

De andra svenska volontärerna, som just nu är här på Shanti Niwas för introduktion, har uttryckt att mina rutiner verkar smått bisarra. Men att vakna strax för 5 är inget problem när dagen i övrigt ser ut enligt följande:

08.30 börjar arbetsdagen på kontoret. Lunchen serveras mellan 12 och 13. Kl 17 slutar arbetsdagen. Kvällspromenad eller shoppingrunda mellan 17 och 19 och så middag strax efter 19. Kl 20 är det mörkt ute och jag kan inte längre gå ut ensam, så kvällarna består av bokläsning, swahilistudier eller någon enstaka gång ibland en film på datorn - senast kl 22 sover jag sött. Maten jag får är strikt laktovegetarisk enligt eget önskemål. Kroppen och knoppen mår toppen!

Min yogainstruktör :)
Klockan halv sex på morgonen har den annars hysteriska trafiken här i Indien ännu inte vaknat till liv...

Summan av kardemumman

2008-08-28T12:26:00.003+02:00

OS är nu över och det är dags att summera. Själv har jag inte haft möjlighet att följa tävlingarna så noga eftersom jag befunnit mig på resande fot - det enda jag hann uppfatta var att den svenska brottaren Ara blev av med sitt brons efter att ha protesterat i samband med medaljcermonin. Det väckte mitt intresse... Vad protesterade han emot? Mot övergreppen mot mänskliga rättigheter i Kina måhända? Nej, efter att ha googlat lite blev jag snart varse att det handlade om en protest mot ett domslut. Men, men lite kred ska han ha ändå Ara - han stod upp för sin övertygelse och fick rätt.....

Årets OS kan summeras på flera olika sätt. För mig är det främst två perspektiv som är viktiga. Hur det gick för de svenska idrottarna är ändå av ett visst intressant. För att ta reda på hur det gick mailade jag min familj hemma i Sverige och fick ett föga upplyftande svar:

"OS-medaljer blev det väldigt klent med för Sverige. 4 silvermedaljer: 2 i cykelåkning, 1 i tennis, dubbeln herrar och 1 i ridsport och 1 bronsmedalj i segling. Stefan Holm blev fyra i höjd, Karolina Kluft gick till final i länghopp men lyckades inte nå något bra resultat. Susanna Kallur ramlade på 1:a häcken i semifinalen, så friidrottarna hade ingen lycka med sig inte simmarna heller. Therese Alshammar höll på att missa ett lopp p g a att baddräktensprack upp hela tiden. Usch ett sånt elände."

Ja, jag kan väl bara instämma i omdömet - men, men det är ju inte hela världen - det är ju ändå bara idrott och det är ju viktigare att kämpa väl och ha roligt än att vinna - eller hur?

Viktigare är dock frågan om hur det gick med respekten för de mänskliga rättigheterna i samband med spelen? Internationella Olympiska kommittén uttryckte ju inför tävlingarna en förhoppning om att OS skulle leda till en förbättring av respekten för dessa i Kina. Detta var till och med ett av argumenten till varför arrangemanget skulle förläggas just där. Organisationer som Amnesty och Human Rights Watch som arbetar med mänskliga rättigheter uttryckte dock det motsatta - en farhåga att kränkningarna mot mänskliga rättigheter snarare skulle intensifieras i samband med OS. Låt oss ta reda på hur det gick:

Jag surfade in på Human Rights Watchs hemsida (en organisation som jag personligen har stort förtroende för) - och föga förvånad läser jag att organisationens farhågor inför spelen verkar ha slagit in.

"De Olympiska Spelen i Kina har en gång för alla tagit död på föreställningen att spelen är en "god kraft", sa Sophie Richardson, Asia advocacy director på Human Rights Watch. “Verkligheten är den att den kinesiska regeringens värdskap för spelen har varit en katalysator för övergrepp, lett till ett stort antal vräkningar av hyresgäster, en ökning av arresteringar, häkningar och trakasserier av kritiker, upprepade kränkningar av mediafrihet och ett ökat politiskt förtryck" (Källa - Human Rights Watch)

Med risk för att bli tjatig - Usch ett sånt elände!

Hur som helst - "the grande finale" - själva avslutningscermonin var lysande har jag hört. Själv närvarade jag på en lite lungare variant (arrangerad av Tibetan Woman's Association), men med ett ack så angeläget budskap: Respekt för de mänskliga rättigheterna i Tibet tack! Exiltibetaner ägnade en heldag åt tal, buddistiska böner och fasta för att visa sitt stöd för sina landsmän i Tibet och sprida kunskap om deras situation. De svarta munkavlarna symboliserar brotten mot yttrandefriheten i Tibet.

Tibetanska nunnor under icke-våldsmanifestationen

Jag väljer att tolka den slogan jag fick på min munkavle som en vädjan om ett Tibet fritt från övergrepp mot mänskliga rättigheter. Huruvida Tibet skall vara ett eget land eller fortsätta vara en del av Kina lägger jag mig inte i. Dalai Lama vill ha dialog med Kina och är av åsikten att Tibet bör fortsätta vara en del av Folkrepubliken, men att övergreppen mot tibetanernas rättigheter måste upphöra. Många tibetaner - kanske främst de unga - framför dock krav på ett helt fritt Tibet.

Kvinnan längst fram till höger är Kalsang - som till vardags ser till att jag får en alldeles underbar middag. Här har hon dock viktigare saker i tankarna...

"No human rights in Tibet" står det på de flesta munkavlarna.

...och på lördag fortsätter manifesterandet. Tibetan Solidarity Committee (som är en avdelning under den tibetanska exilregeringen) har kallat alla exiltibetaner och alla som stöder Tibets sak till en dagslång fasta med syfte att försöka få slut på vad de själva kallar "den pågående kritiska situationen i Tibet". Källa

Vykort från Tamil Nadu

2008-08-26T15:43:00.006+02:00

En återblick till södra Indien:

Svetten lackar i min panna, kläderna klibbar mot kroppen och ögonen kisar i solen. Vi har landat i Madurai, i delstaten Tamil Nadu i Södra Indien och precis klivit ur planet. Kontrasten mot monsunregnens norra Indien är slående. Landskapet här är plattare och färgskalan i den omgivande miljön går betydligt mer i bruna toner. Även maten skiljer sig från norra Indien. ”Godare än i norr”; säger min reskamrat Tsering som är uppvuxen här i söder. Jag, som tycker om det mesta i matväg, upptäcker snart en ny favorit Uppma heter den; en blandning mellan semolina (vete) och röda linser som serveras med kryddstark kokosnötschutney. Mums för smaklökarna!

Den första natten gör värmen och den nya miljön att jag har svårt att sova. Minst 30-gradig torr hetta i rummet och ingen AC, ett myggnät över sängen som får mig att känna mig smått klaustrofobisk – jag svettas, vrider och vänder mig. Tillsist sköljer jag en sjal i kallt vatten och breder ut den över kroppen. Det svalkar skönt och jag somnar sent om sider.

Vårt första besök i södra Indien är projektet RTU - som står för Reaching the Unreached – i byn G. Kallupatti. Ett mycket intressant, mångsidigt och välskött projekt visar det sig snart. Till G. Kallupatti kom den brittiska munken broder James Kimpton någon gång i mitten av 1970-talet. Han såg behoven av arbete, sjukvård, skolgång etc hos den till stora delar mycket fattiga lokalbefolkningen.

Idag är projektet omfattande. Här finns barnbyar för föräldralösa barn. Sju barn vars föräldrar antingen mist livet eller av någon anledning inte kunnat ta hand om dem bor tillsammans med en fostermamma. Mamman är i de flesta fallen änka eller har så har hon förskjutits av sin man. Barnbyn erbjuder en ny chans i livet både för barnen och för de anställda mammorna.

Projektet driver en egen skola där både barn från barnbyn och de omgivande byarna kan få förstklassig utbildning. Pedagogiken i skolan är experimentfull och lekande. Här förkommer ingen aga, vilket trots lagförbud fortfarande är vanligt i indiska skolor.

Här finns vidare hälsoprojekt, landsbygdsutvecklingsprojekt, vattenprojekt, boendeprojekt och sist men inte minst det som vi kommit för att besöka; ett inkomstgenererande projekt kopplat till Rättvis Handel. Arbete och försörjning är inte lätt att hitta i området och RTU är en viktig arbetsgivare för många i G. Kallupatti och intilliggande byar. Projektet har närmare 100 anställda varav de flesta är kvinnor som fått avbryta sina studier tidigt. Oftast på grund av att familjen inte har haft råd att låta henne fortsätta studera. Nu har kvinnorna möjlighet att bryta mönstret tack den försörjning som arbetet på RTU ger. På RTU vet alla som jag möter något om Rättvis Handel. ”Det handlar om god kvalitet till ett rättvis pris”, säger Kavathj som väver bordsdukar till IM. Och produkterna är verkligen av god kvalitet, färgning sker med naturliga färger och i många fall är dessutom produkterna av ekologisk bomull. Här finns ett helhetstänk kring inkomstgenerering och hållbar utveckling som imponerar och sprider hopp!

Kvällspromenad i Rajpur

2008-08-25T06:15:00.002+02:00

Några bilder från min favoritrunda i Rajpur. Är det inte vidunderligt vackert?

Varanasi

2008-08-24T13:16:00.008+02:00

Hittills har jag verkligen gillat platserna som vi besökt här i Indien...
Varanasi är lite av ett undantag... Hit kan jag inte rekommendera er att åka under monsunen... Då är trafiken mer kaotisk än vanligt, strömavbrotten fler, myggen ilsknare och stanken värre än vanligt....

Nej, detta är inte floden Gagnes - en helt vanlig gata i Varanasi efter en intensiv monsunskur.

Som ovan

I Varanasi besökte vi Kiran - en skola för funktionshindrade som startades av en nunna från Schweiz - syster Sangeeta. Ravi på bilden är 16 år. Han övergavs av sina föräldrar när han var spädbarn och har växt upp på Kiran. Här får han hjälp av en sjukgymnast att träna motoriken. De flesta barnen på Kiran bor hos sina föräldrar och återvänder hem efter skoldagen men en del tillbringar terminerna på Kirans internat. Ravi och en ungdom till saknar dock helt föräldrar och är adopterade av Kiran. Målet med projektet Kiran är att barnen och ungdomarna som får sin utbildning här skall slussas ut i det sk "normalsamhället" därför får även ett antal "normala" barn sin utbildning på Kiran och utbildningen sker i integrerade klasser. På detta sätt hoppas personalen på sikt kunna motverka de fördomar mot funktionshindrade som finns ute i samhället.

En del av ungdomarna på Kiran får yrkesinriktad utbildning genom tex sömnadskurser och bageriutbildning. I Kiranbageriet bakas det kakor av allehandla slag, det lagas jordnössmör och kokas sylt. Produkterna säljs sedan i Kiranaffären inne i Varanasi.

Miljön på skolområdet är som en oas....

I närheten av Kiranskolan hittade vi ner till den heliga floden Gagnes. Vackert!

Till Varanasi hade Tsering och jag sällskap av IMs platschef i Asien Mr Wangchuk
Här poserar Tsering och Wangchuk tillsammans vid Gagnes strand.

Jag på samma ställe.

När vi arbetat färdigt på Kiran besökte vi Dhamekhstupan i Sarnath. Här ska Budda ha hållit sin första predikan.

På stupans vägg är det populärt att "offra" guld genom att klista fast tunna guldpapper.

På buddistiskt manér vandrade vi medsols runt stupan medan Tsering och Wangchuk rabblade sina böner, nuddade vid stupan och "offrade" en vita sjal (en tibetansk symbol för vördnad) genom att fästa den på stupväggen.

Sightseeing genom fönstret

2008-08-08T06:55:00.003+02:00

Just nu upplever jag Indien genom ett bilfönster, ett tågfönster eller ett autofönster... ständigt på resande fot...

Vi får se och uppleva otroligt många intressanta saker och möta många spännande människor under vår resa runt om i Indien. Jag får hela tiden ifrågasätta och omvärdera mina tankar kring "Fair Trade" - men till syvende och sist tror jag på konceptet - det känns viktigt att poängtera. Just nu ser jag verkligen fram emot att få återvända till kontoret i Rajpur för att kunna smälta intrycken och reflektera lite över vad vi sett och hört. Under resan är det svårt att hinna med att analysera….det är ständigt nya intryck, nya möten, nya intervjuer….

Tsering fotograferar landskapet i Tamil Nadu genom bilfönstret

...jag gör det samma genom det andra fönstret

...och så ett tågfönster

...med liknande utsikt

Ett hus typiskt för den Indiska landsbygden. Tsering älskar dem och säger att hon skulle vilja bygga ett till sig själv. Personligen tycker jag att det ser fruktansvärt varmt ut...

Idrottsmän visar civilkurage

2008-08-08T06:23:00.004+02:00

Kudos till Johan Wissman, Emma Green och Alhaji Jeng som tillsammans med 124 andra idrottsmän och kvinnor uppmanar Kina att lösa Tibetfrågan och stärka de mänskliga rättigheterna i landet. Kravet framförs i ett öppet brev till Kinas president Hu Jintao. Brevet är författat tillsammans med tyska Amnesty och Internationella kampanjen för Tibet. Nu väntar jag med spänning på Kinas reaktion...
Läs mer i Svenska Dagbladets eller Aftonbladets webbupplagor.

”Ledaren för en hel generation” kommer att hamna inför den Internationella brottmåldomstolen

2008-07-26T13:09:00.002+02:00

Den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter dömde för två år sedan den colombianska staten för en massaker som är känd som ”El Aro Massaker”. Domsluten visade att den statliga armén i samarbete med paramilitärerna (ultrahögerns dödskvadroner) mördade minst 15 bönder, torterade ett antal andra, våldtog kvinnor, brände husen och fördrev 900 bönder. Domstolen påpekar samtidigt att dåtidens landshövding som hade skyldighet att skydda befolkningen mot massakern inte fäste något avseende vid begäran om skydd. Ultrahögerns dödskvadroner slog en ring kring orten och ockuperade den från 25 oktober, en dag före valdagen, till den 29 oktober. Domstolen baserar sitt domslut, bland annat på bekännelsen från Enrique Villalba Hernandez, en paramilitär med relativt stor inflytande inom högerdödskvadronerna. Den colombianska staten drogs inför den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter (CIDH) eftersom det colombiansk rättsystemet aldrig straffade någon skyldig.

Efter detta internationella domslut tvingades det colombianska Riksåklagarämbete genomföra en undersökning. Vid denna beskrev Villalba den grymhet, brutalitet och omänsklighet som han själv och de övriga paramilitärerna visade mot en 64-årig man under massakern. Först tvingade de honom att laga till en gryta och när den var nästan färdigt band de honom vid ett apelsinträd och sedan skar de av hans testiklar, därefter stack de ut hans ögon och slutligen skar de ut hjärtat och blandade ner dessa ingredienser i grytan. Massakern planerades på en herrgård kallad ”La Caucana” i nordvästra Colombia i Antioquia departementet tre dagar innan massakern utfördes. Antioquias dåvarande landshövding, Colombias nuvarande president, Alvaro Uribe deltog personligen i massakerns planering. Enlig Villalbas vittnesmål, sade Alvaro Uribe till honom och sina övriga paramilitärer ’gör vad som behöver göras’. Den IV armébrigaden, polisen, Alvaro Uribes bror och andra paramilitära chefer var också närvarande vid mötet. Villalba säger att dagarna efter massakern möttes alla ånyo på herrgården och Alvaro Uribe, ”talade med oss och sade att operationen hade varit en total framgång” .

Ex-presidentkandidaten Ingrid Betancourt hade rätt när hon under president kampanjen 2001 deklarerade att Alvaro Uribe Vélez "personifierar en extremhöger som har sitt ursprung i en storgodsägarklass som är beredd att ta till vilka medel som helst för att gynna sina syften”1 Villalbas vittnesmål är bara ett exempel på de atrociteter som den colombianska härskande klassen begår och finansierar med syfte att bevara sin makt. Det är inte en tillfällighet att paramilitärerna och militärerna intensifierar sin verksamhet i närheten av valdagen vilket framträder i Villalbas vittnesmål. Att rösta efter sin egen övertygelse är en av de farligaste handlingar man kan begå i Colombia och alldeles särskilt på landet.

Ingrid Betancourt hade 2001 också hävdat: ”En stat som söker en fredsuppgörelse kan inte tillåta sig att ha kommunicerande kärl mellan sin militärmakt och paramilitarismen”.2 Verkligheten är att det colombianska etablissemanget är präglat av paramilitarismen på alla instanser. Souhayr Belhassen, ordförande för den Internationella Federationen för de Mänskliga Rättigheterna (FIDH), säger att regeringen försöker förhindra åtal och utredningar mot över hundra parlamentariker som har länkar med paramilitärerna och uppmanade Uribes regimen till att respektera den grundläggande princip om högsta domstolens självständighet och att sluta stigmatisera domarna som utreder förbindelserna mellan paramilitärerna, riksdagsledamöter, och regeringen.3

Belhassen hävdar vidare att brottmålsdomstolen i Haag har kompetens för att ta upp de krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, och folkmord som paramilitärerna har begått, eftersom regeringen förhindrar att de skyldiga straffas genom att till USA utlämna misstänkta brottslingar som har mycket att avslöja.4 Åklagare och domare som uppenbarar de ”kommunicerande kärlen mellan militär makt och paramilitarismen” är permanent hotade vilken gör att de rättegångar som genomföras i Colombia inte fullföljs. FIDH har nyligen uppmanat till internationell solidaritet med den colombianska Högsta Domstolen och uttryckt sin djupa oro över de hot som framförts mot domarnas liv.5

Rättighetsaktivisterna är också hotade och förföljda. De är medvetna om att de nationella domstolarna inte kommer att straffa de verkligt skyldiga för brott därför fäster de sina förhoppningar vid det internationella rättsystemet. I det colombianska rättsväsendet figurerar anklagelser, vittnesmål och dokument som inte bara bevisar att militärerna och paramilitärerna är direkt skyldiga till politiska förföljelser, försvinnanden, massakrer, tvångsfördrivning, bland andra brott utan också den nuvarande presidentens medverkar i förbrytelserna. Det finns också bevis för att Uribes återval var olagligt. Dagarna före det att Ingrid Betancourt fritogs genomgick Uribes regim sin djupaste kris då Högsta Domstolen hade visat att valet av Alvaro Uribe som president var olagligt. Detta efter det att en riksdagsledamot erkände att Uribe hade mutat henne för att hon skulle rösta för den lagändring som möjliggjorde Uribes omval 2006. Riksdagsledamoten är fängslad, liksom paramilitären Villalba, men inte Alvaro Uribe som sitter kvar som president trots att Högsta Domstolens beslut av de 26 juni 2008 förklarar Uribes regim olaglig.

Alvaro Uribe Veléz, är direkt förknippad med paramilitärerna som har begått massaker efter massaker. Detta är den figur som Ingrid Betancourt, efter sin fritagning den 2 juli kallade ”Ledaren för en hel generation”. Hennes uttalande är ett dråpslag mot det arbete som många rättighetsaktivister utfört under en följd av år för att upplysa om denna regims kränkningar av de mänskliga rättigheterna, om de fyra miljonerna internflyktingarna, om förföljelserna mot studenter, fackliga arbetare, bönder, kvinnorörelser, urbana och rurala rörelser, den politiska oppositionen. När en stat domineras av en regering som själva deltar i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna har den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag kompetens. Därför får vi rättsaktivister inte ge upp när det gäller ett land som Colombia där den härskande klassen finansierar och planerar förbrytelserna. Vi måste fortsätta att verka för att individer med stora maktbefogenheter, som Colombias president Alvaro Uribe, ställs inför rätta och straffas.

Janneth Español C.

Mötet med Tentso - Recycled Paper Factory

2008-07-25T18:01:00.005+02:00

Under en månad vandrade Tentso, hennes man och två små barn - en tvååring och en treåring - till fots genom svårtillgänglig bergsterräng mellan Tibet och Nepal tillsammans med andra tibetanska flyktingar och en betald guide. ”Jag glömmer aldrig flykten från Tibet” säger Tentso med tyngd på varje stavelse. Ibland forsade regnet ner med en sådan intensitet att ficklampan som lyste upp vägen slocknade och gruppen tvingades stanna upp. Ibland var det outhärdligt varmt och brist på vatten. Just detta var extra svårt för Tentso eftersom hon fortfarande ammade sitt yngsta barn och vätskebristen fick ammningsmjölken att sina. De vandrade under kvällar och nätter och gömde sig för kinesisk gränspatrull under dagtid. Under de ljusa timmarna gällde det att vara knäpptyst...ett småbarn som grät skulle kunna få förödande konsekvenser. Tensto minns ett särskilt kritiskt skede av flykten: Alla i gruppen var tvungna att gå över en lång smal bro medan de kinesiska vakterna på båda sidorna sov. ”Jag var så rädd att de skulle höra oss och vakna. Vi fick gå över bron sakta på led” berättar Tentso.

Tentso och hennes familj hade tur. De kom fram till Nepal och därifrån fick de hjälp att ta sig vidare till Dharamsala i norra Indien. Här finns en tibetansk bosättning och den tibetanska exilregeringen. I Tibet hade Tentso och hennes familj levt som nomader. Hon hade ingen formell utbildning eller yrkeserfarenhet när hon kom till Indien. Som många tibetanska flyktingar hade hon svårt att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Ännu en gång stod lyckan henne bi och Tensto fick arbete på Recycled Paper Factory - ett projekt som drivs av Tibetan Welfare Office som i sin tur ligger under Department of Home, ett departement i den tibetanska exilregeringen. Projektet går ut på att göra pappersprodukter av återvunnet papper som ett led i arbetet med att komma tillrätta med den bristfälliga sophanteringen i Dharamsala. Så kallade ”green workers” som också är anställda av Tibetan Welfare Office samlar in sopor från innevånarna i Dharamsla, sorterar och återvinner. Pappret från denna sopsortering får nytt liv i Recycled Paper Factorys produkter. En del av produkterna exporteras – bland annat till IM men merparten säljs lokalt i den egna affären ”green shop”. Här säljs också andra ekologiska och miljövänliga varor. Konceptet känns genomtänkt och Tibetan Welfare Office har ett tydligt helhetsperspektiv på arbetet med att förbättra för människa och miljö i Dharamsala (läs mer om Tibetan Welfare Office på http://www.twodhasa.org/).

Tentso berättar att det bästa med att arbeta på Recycled Paper Factory är att hon har lärt sig nya färdigheter och nu behärskar ett yrke. Hon är också stolt över att arbetet innebär att hon bidrar till att förbättra miljön i Dharamsala. Hon känner att hon gör en god gärning på arbetet och att hon bidrar till ett bättre lokalsamhälle. Det enda problemet som Tentso ser är lönen. Turismen pressar upp priserna i Dharamsala och gör det svårt för innevånarna att klara sig på sina löner.

Tentso i arbete. Appropå ordet Fair/Rättvis i Rättvis Handel säger Tensto att hon som buddist tror på karma. När du gör något gott får du gott tillbaka. Hon känner sig stolt när hon är rättvis för det är att göra gott.

Lite mer bilder och ett tips!

2008-07-22T07:03:00.006+02:00

Favoritaffären "down town Rajpur" - här finns ALLT man kan önska sig inklusive handsprit och choklad :)

Igår råkade vi ut för ett gäng paparazzifotografer...
Delstatsregeringen hade rivit ner olagliga byggnader i Dehra Dun (dvs fattiga människors hem) vilket ledde till folkliga protester och blockerade gator. Plötsligt var tre blekfisar i baksätet på en bil den stora sevärdheten.

Studiebesök på "Old men's home" för fd tibetanska munkar som stridit för den indiska armén och som inte har några anhöriga i Indien. Ett gäng friskusar i 55-90 årsåldern som vaknar kl 03.00 varje morgon för att meditera. Ålderdomshemmet har ingen personal utan männen sköter själva ruljansen och hjälper varandra efter bästa förmåga. Pumpen på bilden har IM anlaggts med ekonomiskt stöd från IM.

Ett tips till er som har möjlighet att besöka Stockholm i augusti:
(Saxat ut Svenska Tibetkommitténs nyhetsbrev)

Vox Pacis - fredens röst, Stockholm

Skeppsholmen - Fredsholmen
Augusti 2008

Stockholm kommer 19-23 augusti att vara värd för ett storslaget musikaliskt äventyr, Vox Pacis - Fredens Röst. Under fem augustikvällar kommer en färgstark fredsföreställning att klinga ut över Stockholms vatten. Platsen är en utomhusscen på Skeppsholmen, på kajen nedanför Moderna museet. Inte mindre än 130 inbjudna artister från Asien, Europa, Mellanöstern och Nordafrika kommer att uppträda tillsammans med 200 sångare, musiker och dansare från Sverige - ett unikt samarbete mellan världens stora religioner och kulturer. Bland andra medverkar tibetanska munkar från Gyutoklostret och maskdansare från Tibetan Insitute of Performing Arts (TIPA) i Dharamsala och sångsolisterna Chime Arkhang och Pasang Dolma.

Världspremiär Tisdag 19 Augusti
20.30 Vox Pacis - Fredens Röst. En kantat för fred och försoning.
Plats: utomhusscenen på Skeppsholmen på kajen nedanför Moderna Museet
Övriga spelkvällar: 20, 21, 22, 23 augusti, samma tid och plats som ovan
Inträde: 350 kr

Biljetter kan köpas genom Ticnet call-center 077-170 70 70 www.ticnet.se eller genom ATG-ombud. Ett begränsat antal biljetter kommer att kunna köpas vid entrén respektive spelkväll.

Under augusti äger även ett antal Vox Pacis-konserter & föreläsningar rum i samarbete med några av Stockholms kyrkor och museer.

På resande fot....

2008-07-20T12:16:00.002+02:00

Efter att vinkats av på Bollnäs station av mamma, pappa och Misty (Misty är en hund…och ja, hon kan också vinka – för er som eventuellt undrar…) klev jag på nattåget mot Stockholm, klockan var 04.01. Av något outgrundligt skäl hade jag bestämt mig för att 15 kr var för mycket pengar att lägga till för att garanteras sittplats…det brukar ju inte vara något problem… men den här gången var tåget fullt och överfullt. Efter att ha klivit över ett antal passagerare som låg raklånga och sov på golvet hittade jag tillsist en sittplats – på en sådan där fällstol i den trånga korridoren i en av liggplatsvagnarna. Att det inte blev så mycket sömn på den tågresan förstår ni säkert.

Men varför gräma sig över lite förlorad sömn? Morgonsolen sken, sommarsjöarna låg spegelblanka och de gröna havrefälten böljade utanför tågfönstret. Det blev ett vackert farväl till det svenska sommarlandskapet.

20 sömnlösa timmar senare landade Zanna och jag på flygplatsen i Delhi och trots ett nästan trasigt svenskt pass (Zannas) tog vi oss genom den indiska gränskontrollen utan problem. Efter ytterligare några timmars väntan kom Wangchuk och Tsering från IMs regionkontor Rajpur och mötte oss. Ytterligare något senare anslöt Linnea (Zanna och Linnea skall åka som lärarvolontärer för IM till Spiti-dalen högt uppe i Himalaya). Vi blev körda till en tibetansk koloni där vi fick några timmars efterlängtad sömn. Av de senaste 36 timmarna dessförinnan hade jag bara ägnat två timmar åt att sova…

Till IMs regionkontor för Asien - Shanti Niwas - i Rajpur nära Dehra Dun anlände vi samma kväll - efter en, med indiska mått mätt, lugn resa. Förlåt den aningen stereotypa beskrivningen av Indien men trafiken i landet är verkligen inte att leka med. Tag en lagom blandning av kossor, nya och gamla bilar, bussar, cyklar, hundar, barn och vuxna, motorcyklar och lastbilar – tillsätt diverse andra djur och fordon efter personlig smak i ett oregelbundet mönster på vägbanan. Kör sedan slalom efter bästa förmåga – glöm inte att tuta i svängarna, vid omkörning, trafikstockning när du ser en hund etc. Det är vänstertrafik, men helt OK att köra nästan lika mycket på höger vägbana….bara du vet vart du har signalhornet. ”Säga vad man vill om det indiska vägarna” citerade Linnea en tidigare reskompis i Indien, ” men de är i alla fall demokratiska – här får alla vara”. Och ja, det är sannerligen det bestående intrycket….

Shanti Niwas kan närmast beskrivas som en oas i gränslandet till Himalaya. Här odlas ekologiska frukter och grönsaker i den egna trädgården. De gröna lummiga träden, blommorna och de mäktiga bergen i bakgrunden präglar miljön. Det är sagolikt vackert helt enkelt. Monsunen, som enligt lokalbefolkningen har kommit ovanligt tidigt i år (klimatförändringarna måhända?) svalkar skönt och gör klimatet behagligt för arbete och studiebesök.

Vi har hittills gjort tre studiebesök: ett till en leprakoloni strax utanför Derha Dun, ett på en skola för barn från mindre bemedlade familjer och ett till en tibetansk koloni. För mitt volontäruppdrag var besöket till leprakolonin av störst intresse. Kolonin är nämligen också en av de producenter som IM importerar varor från. Detta besök var dock ganska kort så jag har inte kunnat samla på mig lika mycket information som jag kommer att kunna göra under vår stundande resa till IMs olika producenter runt om i Indien. Det gav dock en inblick i hur livet på en leprakoloni kan te sig och vi fick också en del information om vilka framtidsfrågor leprakolonierna och IM som stöttande organisation står iför – mer om detta senare. Vi kom också på två idéer till framtida importvaror som vi tror skulle göra succé på den svenska marknaden. Vilka idéer det var tänker jag dock inte säga något om nu – affärshemligheter ;) men kanske kommer de som nyheter i IM-katalogen framöver!?

Avslutningsvis ett hett Rättvis Handels-tips:

Beställ din egen handknutna matta från IMEX, Shanti Niwas via IM. Garanterat schyssta arbetsförhållanden. Mattväverskorna hos IMEX , som är oerhört fingerfärdiga och skickliga på sitt hantverk, får en lön som motsvarar genomsnittet för en mattväverska i området, men utöver det får de mat och fika under arbetsdagen samt barnens skolavgifter betalda. Du kan själv välja motiv och storlek på din matta enligt färdiga förslag eller helt enkelt rita din egen design. Prisvärda och riktigt snygga! Kontakta närmsta IM-butik eller personalen på IMs kontor i Lund. Själv har jag tänkt mig en blå matta med ett drakmotiv som skall matcha den sydafrikanska draken i pärlor som jag brukar ha på väggen.

Jag utanför Shanti Niwas - IMs regionkontor

Zanna and Linnéa outside Sontsen Library

Buddistisk stupa i Clement Town utanför Dehradun

Smårolig skylt utanför stupan.

Wangchuks skyddsguddinna fanns målad på
väggen inne i stupan.

Utsikten från Rajpur mainstreet
väggen inne i stupan.

Lastbilarna i Indien är målade i diverse roliga mönster.
Här är ett exempel från Rajpur.

Sno stilen...

2008-07-11T13:09:00.002+02:00

...brukar det stå i modemagasin och damtidningar i anslutning till ett fotografi på någon snygg och välekiperad kändis. Så tipsas vi om liknande kläder som finns att få tag på i vår närhet och till rimliga (oftast) priser.

Den här stilen tycker jag ni ska sno. Maria Wetterstrand får bara två stjärnor av Aftonbladets modeexpert och jag är böjd att hålla med om att hon knappast är Almedalens snyggast klädda - men sett ur ett etiskt och miljömässigt perspektiv får hon fyra starka stjärnor. Snällt mot plånboken är det också, att anamma hennes shoppingstil - ingen slit och slängmentalitet här inte :)

Kuyichi - som Wetterstrands lånade tröja kommer ifrån - har riktigt snygga kläder. Företagets ambition är att kläderna skall vara rättvist handlade och att miljöhänsyn skall tas i produktionen. Ett av mina absoluta favoritmärken! Du hittar deras kläder på Ekovaruhuset i Stockholm (för fler återförsäljare se Kuyichis hemsida). Kuyichi har dock en hel del kvar att jobba med - Clean Clothes Campain för fram konstruktiv kritik.

Det är verkligen inte helt enkelt att vara en medveten konsument, men genom att handla kläder från Kuyichi och andra företag med en ambitiös målsättning vad gäller socialt och miljömässigt ansvar visar vi att detta är en viktigt fråga för oss som konsumenter och förhoppningsvis bidrar vi till att processen går åt rätt håll... Ett steg i taget....

Ringar på vattnet

2008-07-07T21:31:00.003+02:00

Igår lyckades jag få ytterligare en person som aldrig uppmärksammat Rättvisemärkt att lova att byta ut sitt Gevaliakaffe mot ett som bär symbolen. Det var en kompis till min lillebror som nog tyckte att jag verkade lite smågalen när jag gick igång och pratade om de olika aspekterna av Rättvis Handel - men det är smällar man får ta:)

Det är i vardagen vi gör skillnad. En helt vanlig söndagkväll - en kopp kaffe med familjen och en bekant - ett perfekt tillfälle att rädda världen lite. Svårare än så behöver det inte vara. När helt vanliga Svenssons som du och jag ändrar våra vanor gör det stor skillnad - faktiskt! Många bäckar små...

For The People Of Tibet

2008-07-04T19:38:00.003+02:00

The world must not look away when people are robbed of their religion, their country and their life. In the name of all innocent and defenseless people of Tibet we sign with our name.

This is not a petition, but a movement to support the Tibetans and to support the preservation of an incredible culture.

Listen to this magical music - and if you support the human rights of the people of Tibet please sign - it's a small gesture.

For The People Of Tibet

Mitt hjärta blöder...

2008-07-03T00:10:00.011+02:00

....idag var det sista dagen på jobbet (sista på 5 månader). Jag har inte fattat det förrän nu - konstigt. Jag har vetat om det såklart... men inte förstått - det är två vitt skilda saker.

...det blev omtumlande känslomässigt.... att ta bort klisterlapparna med mitt namn från postfack och pärmar, rensa bland papper, tvätta sängkläderna, fika smulpaj på personalmötet för sista gången, säga hejdå och krama om kollegorna som avvek en efter en allt eftersom de gick av sina pass och så tillsist; säga hejdå till nattpersonalen och våra härliga starka ungdomar. Då kom tårarna.... Jag kommer verkligen att sakna er alla!

Ett litet potpourri som jag kan plocka fram där borta i Indien till minne av alla roliga stunder:

....och ni tänker väl på mig på kafferasten? :)

Uppdatering om Lidl-kampanjen

2008-06-30T22:39:00.002+02:00

Min korrenspondens med Lidl fortsätter... 15 juni mailade iväg jag följande lätt syrliga karamell:

Hej!
Jag måste säga att jag blev oerhört förvånad och besviken när jag fick nedanstående "svar" från Lidls kundtjänst (för att läsa det svar jag refererar till se blogginlägget "Det är fortfarande samtal före"). Läste följande på er hemsida: "Hos Lidl blir Du alltid väl bemött som kund! Hos oss står Du som kund i centrum och det viktigaste för oss är att Du är nöjd." Min åsikt är att detta åtagande gentemot era kunder rimmar väldigt illa med att avstå från att svara på en fråga som inte är särskilt komplicerad men oerhört viktig för mig som konsument. Jag känner mig varken "i centrum" eller särskilt "nöjd" med svaret nedan. Säkerligen har Lidl-koncernen tänkt till kring högaktuella frågor som etiskt, socialt och miljömässigt ansvar?

Givetvis kommer detta att tillsvidare hindra mig från att handla i Lidls butiker. Vidare kommer jag att rekommendera andra i mitt nätverk att göra detsamma. Så länge det inte finns svar eller information som ni kan tillhandahålla era kunder kring ert förhållningssätt i dessa frågor kan jag bara utgå från att det är något som ni medvetet och strategiskt prioriterat bort....

Med hopp om ett mer informativt svar,

Theresia Hägglund

Inte helt överraskande har svar från Lidl hittills uteblivit....
Någon annan som fått någon respons?

"Jag har en plan"

2008-06-25T16:50:00.002+02:00

.... a la Sickan i Jönssonligan.

Jag satt och åt middag tillsammans med en f.d. kollega - Lena från Röda Korset. Vi avhandlade det ena världsproblemet efter det andra (Ja - det är en yrkesskada). Så kom vi in på diktatorer som tyranniserar sitt folk - som Mugabe i Zimbabwe, Than Swe i Burma och Kim Jong II i Nordkorea - som verkar se respektive land som sin egen privata lekstuga. Det så kallade världssamfundet - med FN i spetsen - har inte mycket att sätta emot. Våldet i Zimbabwe beskrevs i en artikel i Aftonbladet den 23 juni som värre och brutalare än någonsin. Oppositionsledaren Tsvangirai hoppar av det stundande valet av rädsla för det som hans väljare utsätts för. "Vi kan inte be folk att rösta den 27 när det kan kosta dem deras liv" säger han i en kommentar. Frustrerad sa jag till Lena "men kan ingen lönnmörda den där Mugabe....". Jag blir så trött på att höra om hur han och hans gelikar - dessa galningar - får fortsätta hållas, dag efter dag, år efter år, medan de vanliga människorna lider. Visst berörs och upprörs vi varje gång vi påminns om våldet och övergreppen. Men inget händer....

....förutom när USA känner att deras ekonomiska intressen blir för starkt hotade och lönnmördar någon av tyrannerna.....men det brukar ju inte heller få den önskade effekten..... så lönnmördartaktiken - hur lockande den än må kännas, i en till synes hopplös situation - är bevisligen sällan särskilt fruktbar.

Men så plötsligt kom den till mig - uppenbarelsen. Iboga! Såg ni dokumentären "Den främmande jägaren" med britten Bruce Parry som gick på SVT för några år sedan? I ett av avsnitten besöker Bruce Babongofolket i Gabon. Bruce fick genomgå Babongofolkets mandomsprov som går ut på att man äter Iboga-rot och genom rotens drogliknande påverkan genomgår en återfödelse där man återupplever sitt liv och minns alla oförrätter och alla fel man begått mot andra människor under sin livstid. I dokumentären ser Bruce sitt liv passera i revy och ångrar alla sina "synder". Djupt ångerfull ber han alla han sårat om förlåtelse och uppger att han blivit en ödmjukare och mer klarsynt människa.

...så om lönnmord på Mugabe inte är aktuellt så kanske en dos Iboga i morgonkaffet skulle göra
susen? Nu behöver jag bara få tag på Iboga och på något sätt nästla mig in till Mugabes frukostbord. Om det ändå vore så enkelt....

OS-facklan i Lhasa

2008-06-21T19:56:00.002+02:00

OS-facklan passerade i förmiddags genom Lhasa - Tibet. De tidigare befarade oroligheterna uteblev... men jag har svårt att se uppvisningen som annat en ett absurt och prestigeladdat spel för gallerierna.

Ett fåtal utvalda journalister fick följa spektaklet - förlåt ordvalet. En av dem var James Reynolds som är BBC:s korrespondent i Beijing. Han beskriver på sin blogg hur utvalda studenter "radats upp" för att jubla när facklan passerar, medan den breda allmänheten fått utegångsförbud under tilldragelsen.

De olympiska spelen är sannerligen ett spel i fler än en bemärkelse....

"Att göra-listan":

2008-06-20T11:32:00.003+02:00

Biljetter - bokade (i och för sig med Russian Aeroflot vilket skapar viss oro. Hoppas det var en riktig hemsida jag var in på....och hoppas planet håller ihop....)

Visum - beviljat (tror jag - jag har i alla fall en rekommenderad försändelse att hämta på postkontoret i Bollnäs...)

Resplan - bekräftad (jag ska tydligen till Nepal också, en positiv överraskning, men det leder ju till ytterligare en punkt på "att göra listan")

Visum till Nepal - (oj då, det hade jag inte räknat med, men enligt Nepalesiska konsulatet i Stockholm kan jag söka det på flygplatsen i Katmandu. Men ska vi flyga dit?)

Vaccinationer - avklarade (det vet jag med säkerhet för armen ömmar fortfarande efter den sista dosen)

Avsked till vänner och familj - pågående (avskedsmiddagar nästan varje kväll - vilket sätter käppar i hjulet för nästa punkt)

Inläsning - pågående (spännande, spännande, spännande!)

Magasinering av möbler, uppsägning av telefoni, internet, flyttanmälan och annat praktiskt - FIXAT (tack familjen för all hjälp!)

Packning - Va!?!?

Kontentan:
Det börjar verkligen kännas som att jag "är på väg" och som att läget är hyfsat under kontroll :)

Röda Korsets Ungdomsförbund kopplar greppet

2008-06-17T11:10:00.005+02:00

Jag blev så himla glad idag när jag snubblade över Röda Korsets Ungdomsförbunds kampanj om OS och mänskliga rättigheter som lanseras i dagarna. Den är fräck, kaxig och träffsäker och kommer garanterat att reta gallfeber på såväl svenska olympiska kommittén som den kinesiska administrationen. Kampanjen består av bilder som visar polis och militär som begår övergrepp och våldshandlingar riktade mot demonstranter. Bilden relateras till en olympisk gren som boxning, 400 meter eller brottning - som på bilden nedan. Kampanjtexten lyder: "Att arrangera olympiska spel är ingen mänsklig rättighet". Nä, just det - men att demonstrera är en mänsklig rättighet - klockrent RKUF!

OS-processen har nu gått så långt att fortsatta krav på generell bojkott av de olympiska spelen i Kina ter sig tämligen uddlösa. Det är dock vars och ens ansvar att ta till sig informationen om de övergrepp som pågår i Kina och förhålla sig till dem - idrottsutövare såväl som publik, sponsor, journalist eller vilken roll Du nu än må ha...... Medmänniska - med ett ansvar för ditt val och dina handlingar är Du oavsett vem Du är! Att oreflekterat välja att åka dit och delta i spelen eller ladda upp med chipspåsen och colan framför TV-apparaten, utan att skänka de delar av civilbefolkningen i Kina som utsätts för övergrepp trots - eller i vissa fall till och med på grund av - de olympiska spelen, med skygglapparna på är ovärdigt och omänskligt. (Ja, jag gillar långa meningar:)

Visst kan man välja att delta och visst kan man välja att titta på OS även detta år - men då tycker i alla fall jag att man har ett ansvar för att kunna motivera för sig själv och andra VARFÖR man gör det valet samt ett ansvar för att inte BLUNDA - för att agera, protestera och informera.

"Politik skall aldrig blandas med idrott" hävdar vissa. Exakt hur tänker ni då??

Idrott och politik är intimt sammanlänkade och kan inte ses som företeelser separerade från varandra. Varför? Jo, politik handlar om att påverka förutsättningar för människors liv. Idrotten påverkas av förutsättningar som ges genom politiken (i Sverige är ju staligt stöd till ungdomsidrott ett enkelt och ytterst konkret exempel på hur politik påverkar förutsättningarna för idrott och idrottsutövare). Idrottsorganisationer och idrottsmän/kvinnor lobbar politisk hela tiden. Dels i frågor som rör idrott, men också i andra politiska frågor. Idrottsstjärnor är förebilder - vare sig de vill det eller inte. De har på grund av sitt kändisskap mer makt och inflytande än "Medelsvensson".. När de yppar en åsikt i en politisk fråga skrivs det spaltmeter i tidningarna....om jag skulle säga samma sak är det föga troligt att leder till rubriker i de stora tidningarna "Med makt följer ett ansvar" - like it or not!

Läs mer på Röda Korsets Ungdomsförbunds hemsida. Viktigt att påpeka i sammanhanget är att RKUF inte har för avsikt att driva någon "anti-Kina"-kampanj, utan en kampanj FÖR mänskliga rättigheter.

Vad gör man inte för den goda sakens skull?

2008-06-16T21:11:00.004+02:00

Min kära kollega Lars har lovat att sprida länken till min blogg till alla sina snygga singelkompisar om jag - för att locka snyggingarna att läsa bloggen - laddar upp en bikinibild. "Kalenderflickornas" nobla insats i all ära men.... hmmmm.... det känns inte som min stil.... Samtidigt vill jag ju såklart nå ut även till denna målgrupp med budskap och tankar om Rättvis Handel och Hållbar Utveckling. Och att man ska målgruppsanpassa informationen.....det vet ju snart sagt varenda kotte. So - what's a girl to do?

Jag kompromissar lite med min politiska korrekthet och simsalabim: Ingen bikinibild - men en beachbild... Ja, mer hud än så här tänker i alla fall inte jag exponera på Internet. Nu återstår det bara att se om det är mödan värt. Kommer antalet besökare på bloggen att öka? Kommer kommentarerna till blogginläggen från Lars manliga vänner och bekanta att öka i antal (det ser jag med spänning fram emot;)? Kommer kanske till och med försäljningen av Rättvisemärkt-certifierade produkter att öka i målgruppen singelkillar i sina bästa år? Lars - bollen är din! Låt oss se om du kan få den i rullning....

Dra ditt strå till stacken...

2008-06-15T10:17:00.006+02:00

...ett klick på en länk och några minuter för att fylla i ett formulär. Internet-eran har förändrat och förenklat möjligheterna att påverka vår värld. Så enkelt att det inte finns någon legitim ursäkt längre.... Speak you mind!

Svenska Tibetkommittén uttrycker i sitt senaste nyhesbrev en oro för hur situationen i Tibet kommer att påverkas när OS-facklan passerar genom området 18-22 juni. Organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter har under en tid utövat påtryckningar på Internationella Olympiska Kommittén för att de i sin tur skall ställa krav på den kinesiska administrationen att ge journalister fritt tillträde till Tibet.

Visa ditt stöd för mediafrihet genom ett enkelt "klick".

Suger på mer? Besök "Avaaz - The world in action" och höj din röst för världen. "Avaaz" betyder röst på många språk i Asien, Mellanöstern och Östeuropa.

Det kom ett mail...

2008-06-12T11:15:00.011+02:00

....från Dick på IM. Känner att jag vill dela med mig av hans kloka och inspirerande ord kring världsförbättring

"Hej Theresia

Jag gillar dina första bloggtexter, speciellt den där om att vara konsekvent.

Några tankar som dök upp i mitt huvud när jag läste, eventuellt en massa navelskåderi, men jag chansar!

Jag tycker det är tänkvärt och jag tror många känner igen sig i att försöka handla utifrån sin övertygelse och att vara konsekvent gentemot sina värderingar och skuld- och skamkänslor som detta arbete skapar. Att alltid sträva efter att göra lite till för att det ska bli bättre är beundransvärt men man får inte glömma att ge sig själv cred för det man faktiskt gör.

Som jag ser det så är det viktigt att hitta sätt att skapa motivation för att vilja fortsätta att vara med att förändra världen till ett lite bättre ställe att vara på. Detta motivationsarbete är som jag ser det en av de värdefullaste uppgifter som vi människor har. Hur hjälper vi varandra till att vilja vara med att göra världen lite bättre? Genom att döma sig själv och andra? Genom att göra det lustfyllt att göra bra saker? Genom att berätta domedagsprofetior om miljö? Genom att visa på vilka sätt världen blir bättre idag? Genom att visa engagemang som förändrar, vanliga människor som är med och förändrar?

Min strävan efter att göra mer, bli en bättre människa och att klara av att hantera mina fel, brister och inkonsekvenser. Är det inte detta som gör mig till människa och skiljer mig från en etisk robot på autopilot?

(...)

Dick Svedenborn"

Saxat ut mitt svar:

"Hej Dick!

Instämmer fullständigt med dina tankar :-). Det är strävan efter att göra skillnad, bli bättre på det man gör och att motivera andra som är det viktiga! ....och det är viktigt att vara nöjd, stolt och glad över det man gör - att ge sig själv och andra cred! Att förändra världen ska vara roligt. Men ibland får jag ändå dåligt samvete över det jag inte gör. Speciellt när jag känner att det faktiskt inte var ett orealistiskt mål att göra det bättre. När jag känner att jag gjort så gott jag kan är jag nöjd - oavsett resultat. Men när jag känner att jag kan bättre blir jag ibland lite besviken på mig själv. Tror inte att den känslan enbart är av ondo. Den motiverar mig att hela tiden försöka förbättra mig :-) Ja, det är väl ungefär detta som du också skriver - fast med andra ord.

Hälsningar,

Theresia"

Dick är en av de härliga männsikorna på IMs kontor i Lund som jag mötte när jag var där i samband med IMs volontärutbildning. För mig är det mötet med människor som honom - som delar min vilja och en tro på att det går att påverka och förändra som inspirerar mig i min strävan att "rädda världen". Den här häftiga känslan av att vi är flera som drar åt samma håll är en positiv kraft och en energikälla som inte kan överskattas. Så otroligt starkt!

Så här kommer lite cred till Dick, till mig själv och till alla er som försöker göra något positivt för andra människor och vår planet. Tack för att VI finns, ge aldrig upp - vi gör skillnad!

"Det är fortfarande samtal före

2008-06-10T10:53:00.011+02:00

.....men du behåller din plats i kön. Tack för att du väntar."
Tur att det finns högtalarfunktion på mobilen så att jag kan göra annat medan jag väntar.....och väntar.....på svar från Lidls kundtjänst.

Lidl säljer, som många av er vet, Rättvisemärkt-certifierade produkter. Bra Lidl! Men kedjan har ju också ett mer än skamfilat rykte vad gäller personalpolitik och hållbarhetstänk. Hmmm...det rimmar illa. Så i min jakt på ett mer konsekvent leverne för mig själv och andra bestämde jag mig för att försöka ta reda på hur Lidl förhåller sig till socialt ansvar och mjljöfrågor i ett större perspektiv. Det är ju inte schysst att döma kedjan bara pga rykten - om än envisa sådana... Så jag mailade en liten förfrågan...

Hej! (Härnösand den 25/4 2008)
Jag såg på hemsidan att ni börjat sälja varor som är Rättvisemärkt-certifierade. Detta tycker jag är mycket positivt. Men jag undrar i vilken mån dessa värderingar med respekt för mänskliga rättigheter etc är något som Lidl står för även i sin övriga verksamhet (annars blir det ju lite som att ge med den ena handen och ta med den andra...). För mig är det viktigt att butiken där jag handlar i mån arbetar med miljö och socialt ansvar på ett medvetet sätt. Jag undrar därför om Lidl har någon etisk policy, någon miljöpolicy och i så fall hur företaget arbetar med dessa och följer upp dem speciellt i förhållande till producenter?
Vänliga hälsningar,
Theresia

Från Lidls kundtjänst kom svaret:

Hej Theresia!
Tack för ditt mail.
Vi har vidarebefodrat din förfrågan till berörd avdelning och återkommer till dig med svar så snart vi kan.
Med Vänlig Hälsning
Best Regards
Mit freundlichen Grüßen
Lidls Kundtjänst

Trevligt tänkte jag - de har i alla fall en "berörd avdelning". Från den berörda avdelningen var det dock tyst som i graven.... Efter en månads väntan skickade jag ännu en ödmjuk förfrågan:

Hej! (Härnösand 24/5 2008)
Skulle jag kunna få kontaktuppgifter direkt till berörd avdelning? Jag har nämligen inte fått något svar ännu och tycker att det verkar lite konstigt att det tar så lång tid.
Vänliga hälsningar,
Theresia Hägglund

Svaret kom:

Hej Theresia!

Tack för ditt mail.
Vi ber om ursäkt för att det tar tid men vi har här på kundtjänsten inte fått svar på din fråga därmed har vi inte kunnat svara dej.
Det är måhända bättre om du själv ställer frågan direkt till info@lidl.se då kommer din fråga att vidarebefodras till berörd avdelning.

Med Vänlig Hälsning
Best Regards
Mit freundlichen Grüßen
Lidls Kundtjänst

Info@lidl.se....känns inte det också som en typisk "kundtjänstadress"? Jag började ana ugglor i mossen....

Åter igen en kompakt tystad från Lidl....dagarna går men svaret uteblir. Så för att kompensera för min dåliga sopsortering i samband med flytten (inget ont som inte har något gott med sig) sitter jag nu här med Lidls automatiska kuntsjänströst ringande i öronen...fast besluten att få ett svar...

...några timmar senare...

Jag fick svar: "Skicka mailet igen så svarar vi idag" Wow - tänkte jag - det där tog skruv. Skickar mailet igen och fick nyss följande svar:

Hej Theresia,
Tack för ditt mail och ditt visade intresse. Det är alltid kul att höra att någon vill veta mer om Lidl. Det kommer många frågor till oss, och tyvärr har vi inte resurser att besvara dem. Vi hoppas därför att du har överseende med att vi inte har möjlighet att svara på dina frågor. Vi hoppas dock självklart att det inte kommer att hindra dig från att besöka någon av våra butiker. Lycka till!
Med Vänlig Hälsning
Best Regards
Mit freundlichen Grüßen
Lidls Kundtjänst

VA!?!? Skojar de eller? Ja, ja....det visar väl med all önskvärd tydlighet vilken inställning Lidl har till miljö och social ansvar. Visst - det kommer inte att hindra mig att besöka era butiker i studiesyfte, men det kommer definitivt att hindra mig från att HANDLA där!

Utmaningar till er som läser:

Utmaning 1: Maila Lidl på kundtjanst@lidl.se och fråga hur de arbetar med etik och miljö!

Utmaning nr 2: Hitta på en fyndig slogan om Lidl och deras (i mina ögon) mindre charmiga affärsprofil. Jag är enväldig domare och vinnaren får en chokladkaka som är Kravmärkt, Rättvisemärkt och garanterat inhandlad på en annan affär än Lidl....

Kan man bli stämd för sådant här? Antagligen - men det är det värt!

PS. Snälla pappa - nu får du allt vara lojal med din dotter och bojkotta Lidl tills jag får ett svar - oavsett hur god parmaskinka de än må ha. I gengäld lovar jag att verkligen försöka bo i samma lägenhet minst 1 år när jag kommer hem från Indien. Deal? :-)

Människans roll - min roll

2008-06-09T14:35:00.004+02:00

Ett IM citat från 1962 slog mig just i huvudet...
"Det är ur troheten mot det lilla som vingkraften till det stora växer fram"

Indeed - visst är det så...jag håller med.... Det är vi - du och jag - som skapar och återskapar det samhälle vi lever i - varje dag genom våra vardagliga handlingar.

Jag vill göra allt perfekt...följa min övertygelse..."man ska leva konsekvent" (som någon jag trodde att jag kände brukade säga)... Men gör jag det? Nej. Så nu sitter jag här med dåligt samvete för att jag inte sopsorterade ordentligt i samband med flytten. Plastförpackningar som kunde ha sorterats som hårdplast....kartonger som kunde ha sorterats som pappersförpackningar. Rubbet utom glas, metall och farlig elektronik åkte i containern för "brännbart". Fort gick det....men eftersmaken är inte god...

Och nej...det är inte min största synd...you wish...

Tidernas bästa låt?

2008-06-09T00:22:00.005+02:00

Är det Peter Elmbergs "Now is the time"? I tidningen City (den 4 maj 2007) hävdas att det är den bästa låten av en nu levande artist. Medan de lärde tvista därom tänker jag i alla fall köpa skivan. Peter Elmberg har också tagit initiativ till skivan "Songs for Tibet" där ett flertal kända svenska artister medverkar. Genom att köpa den stödjer man unga tibetaner.

Läs mer eller beställ skivorna: Musik för fred

Mer om projektet från nyhetsmorgon i TV 4 :

På dumburken ikväll:

2008-06-08T00:33:00.001+02:00

Jag borde sova... men det är svårt när arbetspasset slutade 23.00. Tankarna snor fortfarande runt i huvudet som små ilskna getingar. Jag skulle behöva lite meditativt lugn a la Dalai Lama.... Innan jag kryper till kojs vill jag dela med mig av detta TV-tips:

"Jag är Dalai Lama"

Brittisk dokumentär från 2008.

SVT2 söndagen den 8 juni kl 22:10 - 23:05

En av världens största andliga ledare i närbild. Under tre år har filmaren Joshua Dugdale följt Dalai Lama i hans outtröttliga kamp för att finna en lösning på konflikten mellan Kina och Tibet. I dokumentären skildras den tibetanske ledarens vardag och hur han kämpar för att kunna kombinera sina buddhistiska löften med den politik som krävs för att lugna Kina.

Wales goes Fair Trade

2008-06-07T10:57:00.000+02:00

Wales har som första land i världen utsetts till "Fair Trade Nation". Heja Wales!

http://news.bbc.co.uk/1/hi/wales/7438787.stm

Kundun

2008-06-06T21:54:00.000+02:00

Inser att mitt uppdrag i Indien kommer att vara intimt sammankopplat med exiltibetanernas situation. Törstar efter mer kunskap.

Filmkväll till veckan någon? Du står för DVD-spelare, TV och soffa (eller annan sittplats - "beggars can't be choosers"). Jag fixar filmen och nåt schysst att knapra på!

Att blogga....om vad och varför?

2008-06-05T13:12:00.000+02:00

Va - blogga!? Jag? Nä, aldrig. Vore inte det höjden av navelskåderi? Det finns triljoner bloggar om allt från impulsshopping till tvålkokeri och ibland undrar jag om inte behovet är mättat. Om någon orkar läsa utöver de närmast sörjande....de redan frälsta? Å andra sidan; jag känner många bloggare....läser till och med vad en del av dem skriver; roas av det, lär mig saker, blir förbannad. Så visst bloggar fyller en funktion i mitt liv också....Men att jag skulle blogga. Har inte ens tänkt tanken. Förrän nu! När jag plötsligt fick ett uppdrag från IM (Individuell Människohjälp) i samband med ett volontäruppdrag i Indien...." Du ska skriva en Fair Trade-blogg på vår hemsida". Jag har analyserat och funderat - vridit och vänt på det....Vad kom jag fram till? Jo, att om jag kan nå en enda människa som jag inte skulle nå annars, med den information och de känslor som jag vill förmedla - då har bloggen fyllt sitt syfte. Navelskåderi eller inte...det kan kvitta.

Så vad ska jag blogga om? En resa - till Indien eller i mitt inre - om en organisation som vill göra världen lite bättre, om människorna i organisationen, om Rättvis Handel, och Hållbar Utveckling, om medmänsklighet och om mina egna tafatta försök att leva som jag lär och lära av livet, om förändring i mitt liv och runt omkring mig, om det som berör mig här och nu - om det som får mig att brinna - eller slockna....