….sitter jag i vardagsrummet med Sara, dricker rött vin och försöker njuta av lugnet.
Men det vill sig inte riktigt för;
….där och nu…
….dör fler och fler civila av de ihärdigt fallande bomberna i Gaza (samtidigt som de svenska politikerna tycker att det är OK att fortsätta vapenhandeln med Israel).
….där och nu…
….våldtas en kongolesisk kvinna av tolv gerillasoldater på en bädd av kvarlevorna av sin lemlästade make tills hon svimmar av smärta (samtidigt som vi handlar billigare och billigare IT-prylar innehållande de värdefulla mineralerna som finansierar gerillagruppernas verksamhet).
….där och nu….
…har Dalai Lama börjat tappa tron på en konstruktiv dialog med Kina ang utvecklingen i Tibet efter att den åttonde samtalsrundan havererat (och i den svenska debatten i frågan är det tystare än i graven).
Oj, oj, jag är inte den som brukar julstressa, men i år är det ovanligt hektiskt. Efter en nyligen avslutad föreläsningsturné varvar jag nu julsamvaro med familjen i Bollnäs med avslut på alla fronter i Härnöand och planering av flytt till Eskilstuna.
Blogga är det svårt att hinna med så jag snyltar lite på en annan Rättvis Handels-aktivist och överlämnar denna smällkaramell till er som vill läsa lite om etik så här i mellandagarna. Nu när själva juldagarna är till ända och lugnet förhoppningsvis börjar infinna sig finns det kanske lite utrymme för eftertänksamhet och etiska funderingar. Låt mig presentera: Charlie Aronssons årskrönika. Läs och begrunda!
I onsdagens Uppdrag Granskning skildras förhållandena i teindustrin med exempel från Sri Lanka, Indien och Kenya. ”Modernt slavarbete” kallar en intervjuperson det för och jag är böjd att hålla med. Förhållandena i teindustin, liksom inom många andra sektorer i utvecklingsländerna är omänskliga och ovärdiga. Barnarbete, farlig arbetsmiljö, långa arbetsdagar och osäkra villkor är några aspekter som lyfts fram i den konventionella teindustrin.
Även Rättvisemärkt te granskas i filmen. Även här lyfts allvarliga brister fram. Långa arbetsdagar och ett fysiskt hårt arbete samt att en del arbetare inte känner till att plantagen är Rättvisemärkt.
Visst är det så att det förekommer brister i systemet med Rättvisemärkt. Världen är väldigt sällan bara svart eller bara vit...
...MEN vi får inte glömma hur alternativet såg ut, På de konventionella plantagen förekom barnarbete,såväl som användning av bekämpningsmedel utan skyddsutrustning. Där skilde sig de konventionella plantagen från de som certifierats av Rättvisemärkt. Rättvisemärkt har svarat på kritiken som framförs i dokumentären på sin hemsida www.rattvisemarkt.se läs gärna detta. Det finns, som jag uppfattar det, en stor förståelse inom Rättvisemärkt för att förbättringar måste genomföras och de flesta av de problem som lyftes i filmen var kända av FLO (internationella Rättvisemärkt) och åtgärder pågår.
Det som inte framkommer i programmet (eftersom Uppdrag Granskning såklart måste ha en skarp vinkling för att skapa intresse) är de positiva exempel som finns och situationer när Rättvisemärkt gör stor skillnad. Sådana exempel finns del otaliga av. För att nämna ett exempel så kan jag själv berätta om mina erfarenheter från en studieresa till Sydafrika 2005 där vi besökte citrusplantage som var certifieradeav Rättvisemärkt och konventionella plantage (ja, jag finansierade resan själv så den bekostades inte av "administrativa kostnader" genom Rättvisemärkt).
I Sydafrika är ett av kriterierna för att en plantage ska bli Rättvisemärkt att minst 25% ska ägas av arbetarna. I praktiken är detta ett sätt att omfördela mark och resurser från den "vita eliten" som efter apartheids fall ägde den mesta marken i Sydafrika till plantagearbetarna som är svarta eller färgade. En av de plantager som vi besökte ägdes till 75% av arbetarna och den f.d ägaren hade som mål att inom 5 år ha sålt hela farmen till arbetarna. För premien hade de bland annat köpt in datorer för utbildning av arbetarna samt utvecklat ett koncept för Fair Trade in Tourism för att fler arbetare skulle kunna få fasta anställningar året om (citrusindustrin är säsongsbetonad).Arbetarna som vi intervjuade var väldigt stolta över att de nu själva ägde och drev stora delar av plantagen. En tydlig skillnad mellan denna plantage och de konventionella var den känsla av inflytande som arbetarna på den certifierade plantagen lyfte fram. På de konventionella plantagerna klagades det mycket på att de inte kunde påverka sin situation. Så visst kan Rättvisemärkt göra skillnad! (Sedan ska jag inte sticka under stol med att vi också såg saker som vi upplevde som problematiska även när vi besökte de plantager som var certifierade, men skillnaden var tillräckligt stor för att motivera mig att fortsätta handla Rättvisemärkt).
Även om jag personligen är positivt inställd till Rättvisemärkt och Rättvis Handel i övrigt så är jag glad att granskningar i stil med den som Uppdrag Granskning nu har gjort lyfts fram och diskuteras. Kritik - om den är konstruktiv - leder förhoppningsvis till utveckling :).
Dokumentären har satt fart på debatten i blogg-Sverige och skribenterna både risar och rosar Rättvisemärkt. "Spiken" och "lisad" tillhör de som lyfte fram kritik på sina bloggar i samband med sändningen. De båda sätter fingret på ett av Rättvisemärkts (och bistånds-, solidaritets-, och humanitära organisationers) dilemman - ett riktigt "Moment 22".
Spiken formulerar det så här:
"Mycket, för mycket, av pengarna går till administration och kommer aldrig till de som verkligen behöver hjälpen."
Konsumenten (eller bidragsgivaren) vill ha garantier för att pengarna hamnar på rätt ställe, men utan att medel ska läggas på administration och kontroll....en inte helt enkel ekvation att få ihop. Med för lite kvalitetssäkring och administration ökar istället risken för att pengarna förskingras eller går till korruption vilken jag anser vara betydligt värre...
Avslutningsvis vill jag uppmana er alla att fortsätta diskutera och tänka kritiskt det leder förhoppningsvis till förbättring och utveckling!
Igår var det världsaidsdagen vilket uppmärksammades på flera håll i landet.
Afrikagrupperna publicerade en tänkvärd debattartikel i Tidningen Ångermanland - läs och diskutera här.
Den 29 november ordnade Röda Korsets Ungdomsförbund en konsert i Stockholm för att bryta tystnaden kring den ökade smittospridningen. Läs mer och lyssna på klipp från konserten här. På sidan kan du också köpa musik mm för att stödja Röda Korsets arbete mot Aids.
Red Ribbon är den internationella symbolen för kampen mot Hiv/Aids.
Engagemang, kunskapsutbyte, diskussioner och trevlig samvaro blev det när 24 IM:are träffades på IM-hemmet i Vrigstad för att vända och vrida på Rättvis Handel och fundera king IM:s arbete med frågan.
Varje gång jag sitter i ett rum fullt med engagerade människor som väljer att lägga sin lediga tid på att lära sig mer om Rättvis Handel/solidaritet/utvecklingsfrågor eller liknande blir jag övertygad om att vi kan påverka världsutvecklingen och skapa en värld där mänskliga rättigheter respekteras. Tänk att så många är så engagerade och motiverade - häftigt!
Några av de engagerade deltagarna på Rättvis Handels-helgen i Vrigstad.
Inlägg
