Varanasi

Hittills har jag verkligen gillat platserna som vi besökt här i Indien...
Varanasi är lite av ett undantag... Hit kan jag inte rekommendera er att åka under monsunen... Då är trafiken mer kaotisk än vanligt, strömavbrotten fler, myggen ilsknare och stanken värre än vanligt....

Nej, detta är inte floden Gagnes - en helt vanlig gata i Varanasi efter en intensiv monsunskur.



Som ovan



I Varanasi besökte vi Kiran - en skola för funktionshindrade som startades av en nunna från Schweiz - syster Sangeeta. Ravi på bilden är 16 år. Han övergavs av sina föräldrar när han var spädbarn och har växt upp på Kiran. Här får han hjälp av en sjukgymnast att träna motoriken. De flesta barnen på Kiran bor hos sina föräldrar och återvänder hem efter skoldagen men en del tillbringar terminerna på Kirans internat. Ravi och en ungdom till saknar dock helt föräldrar och är adopterade av Kiran. Målet med projektet Kiran är att barnen och ungdomarna som får sin utbildning här skall slussas ut i det sk "normalsamhället" därför får även ett antal "normala" barn sin utbildning på Kiran och utbildningen sker i integrerade klasser. På detta sätt hoppas personalen på sikt kunna motverka de fördomar mot funktionshindrade som finns ute i samhället.



En del av ungdomarna på Kiran får yrkesinriktad utbildning genom tex sömnadskurser och bageriutbildning. I Kiranbageriet bakas det kakor av allehandla slag, det lagas jordnössmör och kokas sylt. Produkterna säljs sedan i Kiranaffären inne i Varanasi.


Miljön på skolområdet är som en oas....



I närheten av Kiranskolan hittade vi ner till den heliga floden Gagnes. Vackert!



Till Varanasi hade Tsering och jag sällskap av IMs platschef i Asien Mr Wangchuk
Här poserar Tsering och Wangchuk tillsammans vid Gagnes strand.



Jag på samma ställe.



När vi arbetat färdigt på Kiran besökte vi Dhamekhstupan i Sarnath. Här ska Budda ha hållit sin första predikan.

På stupans vägg är det populärt att "offra" guld genom att klista fast tunna guldpapper.

På buddistiskt manér vandrade vi medsols runt stupan medan Tsering och Wangchuk rabblade sina böner, nuddade vid stupan och "offrade" en vita sjal (en tibetansk symbol för vördnad) genom att fästa den på stupväggen.