”Ledaren för en hel generation” kommer att hamna inför den Internationella brottmåldomstolen

Den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter dömde för två år sedan den colombianska staten för en massaker som är känd som ”El Aro Massaker”. Domsluten visade att den statliga armén i samarbete med paramilitärerna (ultrahögerns dödskvadroner) mördade minst 15 bönder, torterade ett antal andra, våldtog kvinnor, brände husen och fördrev 900 bönder. Domstolen påpekar samtidigt att dåtidens landshövding som hade skyldighet att skydda befolkningen mot massakern inte fäste något avseende vid begäran om skydd. Ultrahögerns dödskvadroner slog en ring kring orten och ockuperade den från 25 oktober, en dag före valdagen, till den 29 oktober. Domstolen baserar sitt domslut, bland annat på bekännelsen från Enrique Villalba Hernandez, en paramilitär med relativt stor inflytande inom högerdödskvadronerna. Den colombianska staten drogs inför den Interamerikanska Domstolen för Mänskliga Rättigheter (CIDH) eftersom det colombiansk rättsystemet aldrig straffade någon skyldig.

Efter detta internationella domslut tvingades det colombianska Riksåklagarämbete genomföra en undersökning. Vid denna beskrev Villalba den grymhet, brutalitet och omänsklighet som han själv och de övriga paramilitärerna visade mot en 64-årig man under massakern. Först tvingade de honom att laga till en gryta och när den var nästan färdigt band de honom vid ett apelsinträd och sedan skar de av hans testiklar, därefter stack de ut hans ögon och slutligen skar de ut hjärtat och blandade ner dessa ingredienser i grytan. Massakern planerades på en herrgård kallad ”La Caucana” i nordvästra Colombia i Antioquia departementet tre dagar innan massakern utfördes. Antioquias dåvarande landshövding, Colombias nuvarande president, Alvaro Uribe deltog personligen i massakerns planering. Enlig Villalbas vittnesmål, sade Alvaro Uribe till honom och sina övriga paramilitärer ’gör vad som behöver göras’. Den IV armébrigaden, polisen, Alvaro Uribes bror och andra paramilitära chefer var också närvarande vid mötet. Villalba säger att dagarna efter massakern möttes alla ånyo på herrgården och Alvaro Uribe, ”talade med oss och sade att operationen hade varit en total framgång” .

Ex-presidentkandidaten Ingrid Betancourt hade rätt när hon under president kampanjen 2001 deklarerade att Alvaro Uribe Vélez "personifierar en extremhöger som har sitt ursprung i en storgodsägarklass som är beredd att ta till vilka medel som helst för att gynna sina syften”1 Villalbas vittnesmål är bara ett exempel på de atrociteter som den colombianska härskande klassen begår och finansierar med syfte att bevara sin makt. Det är inte en tillfällighet att paramilitärerna och militärerna intensifierar sin verksamhet i närheten av valdagen vilket framträder i Villalbas vittnesmål. Att rösta efter sin egen övertygelse är en av de farligaste handlingar man kan begå i Colombia och alldeles särskilt på landet.

Ingrid Betancourt hade 2001 också hävdat: ”En stat som söker en fredsuppgörelse kan inte tillåta sig att ha kommunicerande kärl mellan sin militärmakt och paramilitarismen”.2 Verkligheten är att det colombianska etablissemanget är präglat av paramilitarismen på alla instanser. Souhayr Belhassen, ordförande för den Internationella Federationen för de Mänskliga Rättigheterna (FIDH), säger att regeringen försöker förhindra åtal och utredningar mot över hundra parlamentariker som har länkar med paramilitärerna och uppmanade Uribes regimen till att respektera den grundläggande princip om högsta domstolens självständighet och att sluta stigmatisera domarna som utreder förbindelserna mellan paramilitärerna, riksdagsledamöter, och regeringen.3

Belhassen hävdar vidare att brottmålsdomstolen i Haag har kompetens för att ta upp de krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, och folkmord som paramilitärerna har begått, eftersom regeringen förhindrar att de skyldiga straffas genom att till USA utlämna misstänkta brottslingar som har mycket att avslöja.4 Åklagare och domare som uppenbarar de ”kommunicerande kärlen mellan militär makt och paramilitarismen” är permanent hotade vilken gör att de rättegångar som genomföras i Colombia inte fullföljs. FIDH har nyligen uppmanat till internationell solidaritet med den colombianska Högsta Domstolen och uttryckt sin djupa oro över de hot som framförts mot domarnas liv.5

Rättighetsaktivisterna är också hotade och förföljda. De är medvetna om att de nationella domstolarna inte kommer att straffa de verkligt skyldiga för brott därför fäster de sina förhoppningar vid det internationella rättsystemet. I det colombianska rättsväsendet figurerar anklagelser, vittnesmål och dokument som inte bara bevisar att militärerna och paramilitärerna är direkt skyldiga till politiska förföljelser, försvinnanden, massakrer, tvångsfördrivning, bland andra brott utan också den nuvarande presidentens medverkar i förbrytelserna. Det finns också bevis för att Uribes återval var olagligt. Dagarna före det att Ingrid Betancourt fritogs genomgick Uribes regim sin djupaste kris då Högsta Domstolen hade visat att valet av Alvaro Uribe som president var olagligt. Detta efter det att en riksdagsledamot erkände att Uribe hade mutat henne för att hon skulle rösta för den lagändring som möjliggjorde Uribes omval 2006. Riksdagsledamoten är fängslad, liksom paramilitären Villalba, men inte Alvaro Uribe som sitter kvar som president trots att Högsta Domstolens beslut av de 26 juni 2008 förklarar Uribes regim olaglig.

Alvaro Uribe Veléz, är direkt förknippad med paramilitärerna som har begått massaker efter massaker. Detta är den figur som Ingrid Betancourt, efter sin fritagning den 2 juli kallade ”Ledaren för en hel generation”. Hennes uttalande är ett dråpslag mot det arbete som många rättighetsaktivister utfört under en följd av år för att upplysa om denna regims kränkningar av de mänskliga rättigheterna, om de fyra miljonerna internflyktingarna, om förföljelserna mot studenter, fackliga arbetare, bönder, kvinnorörelser, urbana och rurala rörelser, den politiska oppositionen. När en stat domineras av en regering som själva deltar i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna har den Internationella Brottmålsdomstolen i Haag kompetens. Därför får vi rättsaktivister inte ge upp när det gäller ett land som Colombia där den härskande klassen finansierar och planerar förbrytelserna. Vi måste fortsätta att verka för att individer med stora maktbefogenheter, som Colombias president Alvaro Uribe, ställs inför rätta och straffas.

Janneth Español C.

Mötet med Tentso - Recycled Paper Factory

Under en månad vandrade Tentso, hennes man och två små barn - en tvååring och en treåring - till fots genom svårtillgänglig bergsterräng mellan Tibet och Nepal tillsammans med andra tibetanska flyktingar och en betald guide. ”Jag glömmer aldrig flykten från Tibet” säger Tentso med tyngd på varje stavelse. Ibland forsade regnet ner med en sådan intensitet att ficklampan som lyste upp vägen slocknade och gruppen tvingades stanna upp. Ibland var det outhärdligt varmt och brist på vatten. Just detta var extra svårt för Tentso eftersom hon fortfarande ammade sitt yngsta barn och vätskebristen fick ammningsmjölken att sina. De vandrade under kvällar och nätter och gömde sig för kinesisk gränspatrull under dagtid. Under de ljusa timmarna gällde det att vara knäpptyst...ett småbarn som grät skulle kunna få förödande konsekvenser. Tensto minns ett särskilt kritiskt skede av flykten: Alla i gruppen var tvungna att gå över en lång smal bro medan de kinesiska vakterna på båda sidorna sov. ”Jag var så rädd att de skulle höra oss och vakna. Vi fick gå över bron sakta på led” berättar Tentso.

Tentso och hennes familj hade tur. De kom fram till Nepal och därifrån fick de hjälp att ta sig vidare till Dharamsala i norra Indien. Här finns en tibetansk bosättning och den tibetanska exilregeringen. I Tibet hade Tentso och hennes familj levt som nomader. Hon hade ingen formell utbildning eller yrkeserfarenhet när hon kom till Indien. Som många tibetanska flyktingar hade hon svårt att ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden.

Ännu en gång stod lyckan henne bi och Tensto fick arbete på Recycled Paper Factory - ett projekt som drivs av Tibetan Welfare Office som i sin tur ligger under Department of Home, ett departement i den tibetanska exilregeringen. Projektet går ut på att göra pappersprodukter av återvunnet papper som ett led i arbetet med att komma tillrätta med den bristfälliga sophanteringen i Dharamsala. Så kallade ”green workers” som också är anställda av Tibetan Welfare Office samlar in sopor från innevånarna i Dharamsla, sorterar och återvinner. Pappret från denna sopsortering får nytt liv i Recycled Paper Factorys produkter. En del av produkterna exporteras – bland annat till IM men merparten säljs lokalt i den egna affären ”green shop”. Här säljs också andra ekologiska och miljövänliga varor. Konceptet känns genomtänkt och Tibetan Welfare Office har ett tydligt helhetsperspektiv på arbetet med att förbättra för människa och miljö i Dharamsala (läs mer om Tibetan Welfare Office på http://www.twodhasa.org/).

Tentso berättar att det bästa med att arbeta på Recycled Paper Factory är att hon har lärt sig nya färdigheter och nu behärskar ett yrke. Hon är också stolt över att arbetet innebär att hon bidrar till att förbättra miljön i Dharamsala. Hon känner att hon gör en god gärning på arbetet och att hon bidrar till ett bättre lokalsamhälle. Det enda problemet som Tentso ser är lönen. Turismen pressar upp priserna i Dharamsala och gör det svårt för innevånarna att klara sig på sina löner.

Tentso i arbete. Appropå ordet Fair/Rättvis i Rättvis Handel säger Tensto att hon som buddist tror på karma. När du gör något gott får du gott tillbaka. Hon känner sig stolt när hon är rättvis för det är att göra gott.

Lite mer bilder och ett tips!

Favoritaffären "down town Rajpur" - här finns ALLT man kan önska sig inklusive handsprit och choklad :)



Igår råkade vi ut för ett gäng paparazzifotografer...
Delstatsregeringen hade rivit ner olagliga byggnader i Dehra Dun (dvs fattiga människors hem) vilket ledde till folkliga protester och blockerade gator. Plötsligt var tre blekfisar i baksätet på en bil den stora sevärdheten.


Studiebesök på "Old men's home" för fd tibetanska munkar som stridit för den indiska armén och som inte har några anhöriga i Indien. Ett gäng friskusar i 55-90 årsåldern som vaknar kl 03.00 varje morgon för att meditera. Ålderdomshemmet har ingen personal utan männen sköter själva ruljansen och hjälper varandra efter bästa förmåga. Pumpen på bilden har IM anlaggts med ekonomiskt stöd från IM.

Ett tips till er som har möjlighet att besöka Stockholm i augusti:
(Saxat ut Svenska Tibetkommitténs nyhetsbrev)

Vox Pacis - fredens röst, Stockholm

Skeppsholmen - Fredsholmen
Augusti 2008

Stockholm kommer 19-23 augusti att vara värd för ett storslaget musikaliskt äventyr, Vox Pacis - Fredens Röst. Under fem augustikvällar kommer en färgstark fredsföreställning att klinga ut över Stockholms vatten. Platsen är en utomhusscen på Skeppsholmen, på kajen nedanför Moderna museet. Inte mindre än 130 inbjudna artister från Asien, Europa, Mellanöstern och Nordafrika kommer att uppträda tillsammans med 200 sångare, musiker och dansare från Sverige - ett unikt samarbete mellan världens stora religioner och kulturer. Bland andra medverkar tibetanska munkar från Gyutoklostret och maskdansare från Tibetan Insitute of Performing Arts (TIPA) i Dharamsala och sångsolisterna Chime Arkhang och Pasang Dolma.

Världspremiär Tisdag 19 Augusti
20.30 Vox Pacis - Fredens Röst. En kantat för fred och försoning.
Plats: utomhusscenen på Skeppsholmen på kajen nedanför Moderna Museet
Övriga spelkvällar: 20, 21, 22, 23 augusti, samma tid och plats som ovan
Inträde: 350 kr

Biljetter kan köpas genom Ticnet call-center 077-170 70 70 www.ticnet.se eller genom ATG-ombud. Ett begränsat antal biljetter kommer att kunna köpas vid entrén respektive spelkväll.

Under augusti äger även ett antal Vox Pacis-konserter & föreläsningar rum i samarbete med några av Stockholms kyrkor och museer.

På resande fot....

Efter att vinkats av på Bollnäs station av mamma, pappa och Misty (Misty är en hund…och ja, hon kan också vinka – för er som eventuellt undrar…) klev jag på nattåget mot Stockholm, klockan var 04.01. Av något outgrundligt skäl hade jag bestämt mig för att 15 kr var för mycket pengar att lägga till för att garanteras sittplats…det brukar ju inte vara något problem… men den här gången var tåget fullt och överfullt. Efter att ha klivit över ett antal passagerare som låg raklånga och sov på golvet hittade jag tillsist en sittplats – på en sådan där fällstol i den trånga korridoren i en av liggplatsvagnarna. Att det inte blev så mycket sömn på den tågresan förstår ni säkert.

Men varför gräma sig över lite förlorad sömn? Morgonsolen sken, sommarsjöarna låg spegelblanka och de gröna havrefälten böljade utanför tågfönstret. Det blev ett vackert farväl till det svenska sommarlandskapet.

20 sömnlösa timmar senare landade Zanna och jag på flygplatsen i Delhi och trots ett nästan trasigt svenskt pass (Zannas) tog vi oss genom den indiska gränskontrollen utan problem. Efter ytterligare några timmars väntan kom Wangchuk och Tsering från IMs regionkontor Rajpur och mötte oss. Ytterligare något senare anslöt Linnea (Zanna och Linnea skall åka som lärarvolontärer för IM till Spiti-dalen högt uppe i Himalaya). Vi blev körda till en tibetansk koloni där vi fick några timmars efterlängtad sömn. Av de senaste 36 timmarna dessförinnan hade jag bara ägnat två timmar åt att sova…

Till IMs regionkontor för Asien - Shanti Niwas - i Rajpur nära Dehra Dun anlände vi samma kväll - efter en, med indiska mått mätt, lugn resa. Förlåt den aningen stereotypa beskrivningen av Indien men trafiken i landet är verkligen inte att leka med. Tag en lagom blandning av kossor, nya och gamla bilar, bussar, cyklar, hundar, barn och vuxna, motorcyklar och lastbilar – tillsätt diverse andra djur och fordon efter personlig smak i ett oregelbundet mönster på vägbanan. Kör sedan slalom efter bästa förmåga – glöm inte att tuta i svängarna, vid omkörning, trafikstockning när du ser en hund etc. Det är vänstertrafik, men helt OK att köra nästan lika mycket på höger vägbana….bara du vet vart du har signalhornet. ”Säga vad man vill om det indiska vägarna” citerade Linnea en tidigare reskompis i Indien, ” men de är i alla fall demokratiska – här får alla vara”. Och ja, det är sannerligen det bestående intrycket….

Shanti Niwas kan närmast beskrivas som en oas i gränslandet till Himalaya. Här odlas ekologiska frukter och grönsaker i den egna trädgården. De gröna lummiga träden, blommorna och de mäktiga bergen i bakgrunden präglar miljön. Det är sagolikt vackert helt enkelt. Monsunen, som enligt lokalbefolkningen har kommit ovanligt tidigt i år (klimatförändringarna måhända?) svalkar skönt och gör klimatet behagligt för arbete och studiebesök.

Vi har hittills gjort tre studiebesök: ett till en leprakoloni strax utanför Derha Dun, ett på en skola för barn från mindre bemedlade familjer och ett till en tibetansk koloni. För mitt volontäruppdrag var besöket till leprakolonin av störst intresse. Kolonin är nämligen också en av de producenter som IM importerar varor från. Detta besök var dock ganska kort så jag har inte kunnat samla på mig lika mycket information som jag kommer att kunna göra under vår stundande resa till IMs olika producenter runt om i Indien. Det gav dock en inblick i hur livet på en leprakoloni kan te sig och vi fick också en del information om vilka framtidsfrågor leprakolonierna och IM som stöttande organisation står iför – mer om detta senare. Vi kom också på två idéer till framtida importvaror som vi tror skulle göra succé på den svenska marknaden. Vilka idéer det var tänker jag dock inte säga något om nu – affärshemligheter ;) men kanske kommer de som nyheter i IM-katalogen framöver!?

Avslutningsvis ett hett Rättvis Handels-tips:

Beställ din egen handknutna matta från IMEX, Shanti Niwas via IM. Garanterat schyssta arbetsförhållanden. Mattväverskorna hos IMEX , som är oerhört fingerfärdiga och skickliga på sitt hantverk, får en lön som motsvarar genomsnittet för en mattväverska i området, men utöver det får de mat och fika under arbetsdagen samt barnens skolavgifter betalda. Du kan själv välja motiv och storlek på din matta enligt färdiga förslag eller helt enkelt rita din egen design. Prisvärda och riktigt snygga! Kontakta närmsta IM-butik eller personalen på IMs kontor i Lund. Själv har jag tänkt mig en blå matta med ett drakmotiv som skall matcha den sydafrikanska draken i pärlor som jag brukar ha på väggen.

Jag utanför Shanti Niwas - IMs regionkontor


Zanna and Linnéa outside Sontsen Library


Buddistisk stupa i Clement Town utanför Dehradun



Smårolig skylt utanför stupan.


Wangchuks skyddsguddinna fanns målad på
väggen inne i stupan.


Utsikten från Rajpur mainstreet
väggen inne i stupan.



Lastbilarna i Indien är målade i diverse roliga mönster.
Här är ett exempel från Rajpur.

Sno stilen...

...brukar det stå i modemagasin och damtidningar i anslutning till ett fotografi på någon snygg och välekiperad kändis. Så tipsas vi om liknande kläder som finns att få tag på i vår närhet och till rimliga (oftast) priser.

Den här stilen tycker jag ni ska sno. Maria Wetterstrand får bara två stjärnor av Aftonbladets modeexpert och jag är böjd att hålla med om att hon knappast är Almedalens snyggast klädda - men sett ur ett etiskt och miljömässigt perspektiv får hon fyra starka stjärnor. Snällt mot plånboken är det också, att anamma hennes shoppingstil - ingen slit och slängmentalitet här inte :)

Kuyichi - som Wetterstrands lånade tröja kommer ifrån - har riktigt snygga kläder. Företagets ambition är att kläderna skall vara rättvist handlade och att miljöhänsyn skall tas i produktionen. Ett av mina absoluta favoritmärken! Du hittar deras kläder på Ekovaruhuset i Stockholm (för fler återförsäljare se Kuyichis hemsida). Kuyichi har dock en hel del kvar att jobba med - Clean Clothes Campain för fram konstruktiv kritik.

Det är verkligen inte helt enkelt att vara en medveten konsument, men genom att handla kläder från Kuyichi och andra företag med en ambitiös målsättning vad gäller socialt och miljömässigt ansvar visar vi att detta är en viktigt fråga för oss som konsumenter och förhoppningsvis bidrar vi till att processen går åt rätt håll... Ett steg i taget....

Ringar på vattnet

Igår lyckades jag få ytterligare en person som aldrig uppmärksammat Rättvisemärkt att lova att byta ut sitt Gevaliakaffe mot ett som bär symbolen. Det var en kompis till min lillebror som nog tyckte att jag verkade lite smågalen när jag gick igång och pratade om de olika aspekterna av Rättvis Handel - men det är smällar man får ta:)

Det är i vardagen vi gör skillnad. En helt vanlig söndagkväll - en kopp kaffe med familjen och en bekant - ett perfekt tillfälle att rädda världen lite. Svårare än så behöver det inte vara. När helt vanliga Svenssons som du och jag ändrar våra vanor gör det stor skillnad - faktiskt! Många bäckar små...

For The People Of Tibet

The world must not look away when people are robbed of their religion, their country and their life. In the name of all innocent and defenseless people of Tibet we sign with our name.

This is not a petition, but a movement to support the Tibetans and to support the preservation of an incredible culture.

Listen to this magical music - and if you support the human rights of the people of Tibet please sign - it's a small gesture.

For The People Of Tibet

Mitt hjärta blöder...

....idag var det sista dagen på jobbet (sista på 5 månader). Jag har inte fattat det förrän nu - konstigt. Jag har vetat om det såklart... men inte förstått - det är två vitt skilda saker.

...det blev omtumlande känslomässigt.... att ta bort klisterlapparna med mitt namn från postfack och pärmar, rensa bland papper, tvätta sängkläderna, fika smulpaj på personalmötet för sista gången, säga hejdå och krama om kollegorna som avvek en efter en allt eftersom de gick av sina pass och så tillsist; säga hejdå till nattpersonalen och våra härliga starka ungdomar. Då kom tårarna.... Jag kommer verkligen att sakna er alla!

Ett litet potpourri som jag kan plocka fram där borta i Indien till minne av alla roliga stunder:

....och ni tänker väl på mig på kafferasten? :)